I söndags var det dags för det sista av tre besök hos vintersektioner, för spelare från Hammarby Fotbolls A-trupp. Den här gången var det Zinkensdamms IP och Hammarby Bandy som kollades in, och spelarna som hängde med till Zinken var Billy Berntsson, Nik Ledgerwood, Mikael Rynell och Daniel Theorin.

Vid denna match mot IFK Vänersborg firades dessutom bandyns dag - över 5 000 slöt upp för att se de redan klara grönvita seriesegrarna i Elitseriens näst sista omgång.

Efter att ha stålsatt oss med varm choklad och kaffe i tältet, tog vi plats på sektionen bredvid bortaklacken på läktaren som byggdes 2004. Undertecknad har sett Bajen lira bandy i tjugo år, men aldrig från den sidan och framför allt inte med den överblicken. Ändå känns det som att man är riktigt nära händelserna på isen. Att klacken håller till på den lägre läktaren längs Ringvägen är naturligtvis tradition, men ett nästa steg borde nog vara att bygga om även denna klassiker. Vilket tryck det skulle kunna bli om de sångbenägna inte behövde stå så ”långsmalt”. Nå, till den aktuella tillställningen.

Nik tycks vara ganska fascinerad av likheterna mellan fotboll och detta; 2x45 och elva mot elva och samma offsideregel och samma irritation hos hemmamålvakten Andreas Bergwall som hos Johannes Hopf då domaren blåser av för offside trots att den förlupna bollen säkert plockats upp. Nik har helt klart öga för idrott i allmänhet och noterar intresserat hur sporten fungerar, med speluppbyggnad och att komma uppåt i banan med fart. "Go on, don't be shy!", säger han ofta för sig själv då en grönvit avancerar framåt. Ett annat moment som ju skiljer sig rejält är dock hörna - och på en tidig sådan Vänersborg tidigt tagit ledningen. I mitt bandygäng har det blivit tradition att hala fram glöggtermos och muggar då Hammarby gör sitt första mål för aftonen, den här gången får vi vänta ända till den 39:e minuten innan Bajen lyckas utjämna, då Misja Pasjkin snappar upp en retur.

Första halvlek känns överlag ganska avslagen, men samtidigt som Hammarby inte är riktigt på hugget försvarar sig västgötarna väl, med ett kompakt, metodiskt och disciplinerat spel. Ändå går de söderbröderna till halvtid med 2-1, efter att Ulf Einarsson lurat bort IFK-keepern till korvkön just innan paus. I halvtidsvilan blir det till att värma tårna i tältet, och Daniel som har annat inplanerat senare under eftermiddagen tvingas avvika då avslag flyttats fram. Nik gör Billy och Mikael sällskap - och lyckas lägga beslag på en riktig panorama-plats just vid fönstren på andra våningen. Är man från Calgary utgår jag ifrån att man har bandy-kompatibla pjuck, men icke - när Rynell och Berntsson släntrar ut till "min" klackläktare tar Ledgerwood vägen bort till t-banan (jag får dock höra att även han har laga frånfälle).

Billy, som spelat på Bajenseger med minst två mål, är nervös även med 5-2-ledning och 87 minuter på matchuret, men mer bandy-vane Mikael lugnar honom med att det är lugnt… att "den är hemma". Hammarby spelar bättre i andra halvlek och bjuder storpubliken på en hel del godis då man väl avgjort matchen. Man luftar också en del juniorer, bland annat kan Jonas Enander göra sitt första elitseriemål. Billy är överlag märkbart fascinerad av sin första upplevelse av livebandy, och liksom Mikael sugen på slutspel då det ju hettar till på ett annat sätt än vid den här matchen.

Hammarby förlorade sista matchen i Elitserien, borta mot Bollnäs. Denna ska dock ha varit än mer av karaktären träningsmatch. I kvartsfinalspelet - första steget mot en final på Friends Arena - har seriesegrarna Bajen alltså fått välja motstånd först och tagit sikte på Broberg. Kanske inte helt förvånande, då det blev seger med 10-1 hemma och 5-1 borta. Första matchen spelas i Söderhamn på söndag och match två på Zinkensdamm är på tisdag, med matchstart 19.15.

(Bild överst: Jens Söderblom, Hammarby Foto)