Monday James har gjort bra halvlekar mot såväl Vasalund som Sirius hittills under Hammarbys försäsong. Här berättar Monday om sina förväntningar på 2013, och om hur Hammarbys publik och hans femårige son alltid gör honom högmotiverad. Om 2013 ser ut som Monday James tänkt, blir det ingen smärtfri uppgift att agera anfallsspelare mot Hammarby i år.

Vi slår oss ned efter torsdagens middag, på hotellets uteservering med utsikt över Medelhavet. Att nigerianen stött på motgångar de senaste åren är ingen hemlighet, bland annat tvingade ju ett diagnostiserat "hjärtfel" (säkerhetsåtgärd som visade sig vara i onödan) honom till ofrivillig vila i ett helt år. Monday har dock verkat vara på gott humör hela veckan, och vårt prat i kväll är inget undantag. Det är en avslappnad men beslutsam mittback, som ofta brett leende men ibland med allvarlig uppsyn och fast blick berättar om hur han ser på säsongen - och om lite annat, som man inte kan låta bli att undra över. 

Har du en bra känsla så här långt på försäsongen?
– Ja, jag har en bra känsla. Och när jag kom hem från Nigeria kände jag mig glad, jag tror att det syns på planen när man är glad överlag. Jag var nere i en månad. Träffade mina gamla kompisar som jag spelade med i nigerianska ligan, många som hamnat utomlands var hemma igen över helgerna. Det är skönt att vara tillbaka där efter säsongens slut. Om jag mår bra spelar jag som bäst sedan.

Var det självklart att du skulle börja spela fotboll som liten?
– Ja, jag har fyra bröder. Alla spelar - och tre av dem är målvakter! Jag tror vi har valet av idrott klart i vår familj… vi älskar fotboll väldigt mycket, allihop. Det var en tidig dröm hemma i Lagos att spela på hög nivå. Efter karriären kan man ju prova på något annat, men jag vill inte bli tränare, för då skulle jag inte ha tid för mig själv och min familj resten av livet.

Vilken tycker du är största skillnaden mellan att spela i Nigeria och i Sverige?
– När du flyttar till Europa vet du att det är mycket mer professionellt. Det finns stora likheter också, fotbollen är universell - men ligorna är förstås bättre här. När du spelar bra i Europa kan du hamna i en stor liga. Man har inte ögonen på sig på det sättet där nere, men gör du en bra säsong i Hammarby kan en storklubb få syn på dig och helt plötsligt är det ett ännu större sammanhang.

Hur tycker du det har känts i matcherna mot Vasalund och Sirius?
 – Jag känner mig stark och har bättre självförtroende nu än tidigare. De känslorna hoppas jag ska hålla i sig hela säsongen.

– När det är match vill jag inte att någon ska få gå in med kroppen mot mig - jag ska vara den som går in med kroppen mot dem. Jag vill göra det tufft för alla anfallare jag möter i år och ge dem kroppssmärta - varje forward ska veta att någon går hårt åt honom. Det är vad jag har fokus på, så om motståndarna ska komma någonvart måste de verkligen vara beredda.

Det är ändå skönt att komma ifrån det svenska februarivädret?
– Njäe... för mig spelar det egentligen ingen roll om det är varmt eller kallt, det går bra att spela oavsett. Jag har ju bott i Sverige i fem år snart, så jag vet hur det fungerar vid det här laget. Är det kallt när du ska spela får du hålla dig varm inför matchen, så du är redo och uppvärmd till avspark. Fast det är klart att man har en bra vecka här nere. Jag gillar alla i laget och det är kul att vara här ihop med dem. De är bra killar och vi förstår varandra fint.

– Mitt största fokus är att laget ska komma tillbaka till Allsvenskan, och det är nyttigt för sammanhållningen att göra bra träningar här, för vi måste kriga tillsammans i år - jag vill att vi ska kännas som en familj när serien drar igång. Trivs vi ihop kommer vi också att prestera bättre på planen.

Vad gör du när det inte är träning eller käk här?
– Jag tycker det är kul att umgås med grabbarna, snacka och skämta, någon timme ungefär. Men sedan vill jag gärna ha kontakt med min fru och son - han är fem år gammal och en stor motivation för mig, jag vill kämpa för att han ska få det så bra som möjligt. Familjen är viktig, det är sådan jag är som person. Det är mycket för min sons skull som jag trycker dit anfallarna...

Du fick en smäll mot låret på tisdagsträningen, men vi såg att lagkamrater och sjukgymnasten skrattade ikapp med dig åt något då du klev av fast du hade ont, vad handlade det om?
– "Doc" ville ge mig en krycka, men jag tackade nej och förklarade att det betyder otur för mig… och det skulle kännas som att jag tyckte synd om mig själv. Jag stödjer mig hellre på ena benet och någon lagkamrat. Alla spelare har väl någon skrockgrej, och det är min. Jag är nog tillbaka i träning omkring lördag.

Du bor i Sköndal, hur trivs du där?
- Jag trivs bra, det är ett trevligt område. Jag är inte direkt den som tycker om att gå ut och festa, utan föredrar att komma hem efter träningarna.

Har du några personliga mål för den här säsongen?
– Jag vill egentligen inte säga någonting alls, utan istället överraska människor. Det är min dröm.

– Ibland ringer det journalister hemifrån och undrar om jag tror det kan bli aktuellt med landslaget igen framöver, varför det gått knackigt, såna grejer. Men jag vill inte prata om det, med dem. Jag tänker inte på det, utan vill istället ha tankarna helt och hållet på Hammarby - att spela regelbundet och göra bra matcher. Sedan kan man kanske ta annat - man får inte låta tankarna gå i fel ordning. Så när en nigeriansk journalist ringer, säger jag ”ledsen, är upptagen nu, snackar med dig senare.”

Du låter väldigt förväntansfull?
– Ja, när jag var hemma en månad snackade jag med vännerna om det här året. I år ska jag kliva in till varje Superettan-match som om det vore VM-final.

– Vi har fantastiska supportrar, och jag vill visa dem vad jag kan. Varje gång som man kliver in på Söderstadion och hör sången, ger det mig mer glädje att kämpa hårt. Det är otroligt hur de stöttar oss, även om vi ligger under. Ibland känns det konstigt att förlora när vi har den publiken. Så är det - ibland förlorar man matchen, men man måste visa dem att man kämpar. Jag tänker på det när jag spelar, att verkligen göra mitt bästa för de som bryr sig om klubben, för jag känner ju av allt stöd. De delar med sig av sitt hopp till oss, konstant. För mig betyder det väldigt mycket.

– Jag tror att varje spelare i laget nu är redo att ge publiken en bra säsong - att göra dem glada. När jag kom till den här klubben låg vi i Allsvenskan, och min dröm är att vara en av dem som tog Hammarby tillbaka. Om jag nu skulle hamna någon annanstans framöver i karriären, så skulle det i så fall vara med frid i sinnet.

(Foto: Anna Wester)