Publikvärdar sökes

Vill du ingå i Hammarbys ideella publikvärdsorganisation?

» Läs mer här

Nästa hemmamatch

Söndag 10 aug kl 18:20
Hammarby - GIF Sundsvall

» Köp biljett här

Mat & dryck innan match

Boka bord på Franks innan nästa match.

» Boka här!


1
1

Superettan omgång: 17 den 28 jul kl. 19.20 på Tele2 Arena

Hammarby - Assyriska FF

1
2
5
7
8
10
11
19
20
22
23

Domare

Kaspar Sjöberg, Malmö

Publik

19102

Arena

Tele2 Arena


Mål

Byten

Kort

Delad pott i händelserikt prestigemöte

1-1 hemma mot seriejumbon. Det låter tröstlöst. Det var det inte. Inte välspelat heller, men kampfyllt på ett sätt som blivit signifikativt för mötena mellan Hammarby och Assyriska. Bajen saknade inte chanser att avgöra, men tvingades avsluta med tio man, och när domaren blåste av var det fler rödvita spelare än grönvita som sjönk ihop av besvikelse.

I medelhavsvärmen kom Hammarby med samma elva som 2-0-besegrade Öster i förra omgången, medan Assyriska mönstrade flera nya ansikten. Estniske 45-faldige landslagsmannen Kaimar Saag är ny från danska Vejle och tvingade Johannes Hopf till en frilägesräddning. Mattias Genc är återbördad från Södertälje FK i tvåan, där han under våren nätade 19 gånger på 14 matcher. I kvällens match var den nygamla bekantskapen millimeter från att sänka Hammarby i slutsekunderna. Målen föll dock i första halvlek, som vi naturligt nog inleder med att berätta om.

Matchens inledande kvart präglades av intensitet, och det blev snart uppenbart att vi skulle få se två bokstavligen spelande lag göra upp, även om Assyriska givetvis var måna om att ligga rätt i sina defensiva positioner och inte släppa till ett tidigt baklängesmål. Det höll på att gå åt pipsvängen redan i åttonde minuten. Efter att Hopf kommit ut bra och avstyrt när Saag försökte löpa ifatt en djupledsboll, ställde Bajen om och utförde samma spelmoment strået vassare. Pablo Piñones-Arce lyckades dock inte överlista Robin Malmkvist, en av matchens absoluta förgrundsfigurer.

Pablo skulle få en ny chans bara fem minuter därpå. Efter ett fint högerinlägg från Michael Timiselas högerflank och dito doja, kom anfallaren upp till synes perfekt vid bortre. Men vinkeln var för snål, och Malmkvist kunde med viss möda avvärja. Det tvingades han göra också efter en kvart, när Kennedy Bakircioglu testade eftertryckligt med bra löd i högerdojan från tjugo meter. Den karaktäristiskt lilagult-klädde sträckte ut alla 192 centimetrarna och klarade, men han fick snart kapitulera.

Lars Mendonca Fuhre gjordes ner sex-sju meter utanför straffområdet, till vänster, och Kennedy stegade förstås fram. Det blir inte en miljon YouTube-visningar den här gången, men precisionen var utsökt, och bollen smektes in vid stolproten i långa hörnet. En vacker och tydlig gest av respekt mot bortaklacken gjorde att betydande delar av den faktiskt instämde i hemmapublikens ovationer för klubbarnas gemensamme ikon.

Hädanefter hade Assyriska väl så mycket boll som Hammarby, och matchbilden var inte olik den i mötena med Öster. Södertälje-laget väger lättare än smålänningarna, men är bollskickligare, och kunde därigenom hota. Kvitteringsläget i första anfallet efter baklängesbaljan kom däremot ganska slumpartat; efter en hörna fick Hezha Agai läge att sopa till på halvvolley från en bra position, men bollen gick en bit över.

Hammarbys omställningsspel hade kunnat vara lika framgångsrikt som mot ÖIF, och såg flertalet gånger ut att bli det, men det klickade inte riktigt i de avgörande och sista momenten. Halvvägs in i första kom en på flera sätt ödesdiger baksideskänning för Pablo. Dels hade han dittills varit på hugget; målet hängde i luften, och dels föranledde detta att Nanne Bergstrand saknade ett byte i slutskedet. 

AFF-kvitteringen kom i 38:e minuten, efter att Fredrik Holsters vänsterhörna knoppats i nät av Jens Jakobsson. Hopf screenades ”på gränsen” (inte olikt hur Richard Kingson täcktes på Örjans Vall för den som minns) av bitige Giorgios Papagiannopoulus och här fastställdes alltså slutresultatet. Hopf hann fingertoppstippa ett skott från Christoffer Brandeborn, och Amadaiya Rennie sånär löpa sig till ett friläge, innan vi gick till vila.

Storpubliken hann knappt bänka eller ställa sig innan Hammarby hade sin vassaste möjlighet att avgöra. Stefan Batan, som i andra halvlek rent av var landslagsmässig på sin - bokstavligen sin - vänsterflank, stod för en så kraftfull räd att inbytte högerförsvararen Filip Korkes såg ut att gå omkull av blotta åsynen. Inspelet nådde en ren Kennedy framför mål, men avslutet såg nästan för bestämt ut och gick metern över ribban. Assyriska replikerade, och på Saags friläge fick Hopf revanschera sig något för målet, med en förnämlig fotparad.

Det blev alltmer böljande och chansartat ju närmre slutet vi kom, och inte minst duggade närkamperna tätt, vilket gjorde det svårt för domarteamet att hålla spelarnas humör i schack. Detta var något som tydligt gynnade AFF, som ju kommit till drabbningen mer inställt på desperation än Bajen. Corr Nyang höll på att bli tungan på vågen, då han gav ”aviga dragningar” ett ansikte under sin halvtimme på banan, men hans medspelare lyckades inte förvalta lägena.

Än tuffare för de grönvita blev det med kvarten kvar av ordinarie tid. Målnickaren, Jakobsson, kapade skadecomebackande Fredrik Torsteinbø. Och olyckan, då norrmannen bara minuter tidigare fått ett 2-1-mål (korrekt) avvinkat, kom inte ensam. Han slog upp sin lårskada och tvingades utgå, i ett läge där Nanne alltså förbrukat sina byten. Assyriska var i numerärt överläge klart närmre ett segermål, trycket mot eget straffområde var nästan konstant, och Bajenpubliken fick bära fram sitt manskap till poäng. Delvis får vi ändå tacka turen; Genc prickade ribbans undersida på tilläggstid. Vid första returen stod Sätra i vägen för Jakobssons skott, och den andra tog Daniel Theorin hand om.

På pappret (och i verkligheten): ett surt poängtapp mot jumbon på hemmaplan. I verkligheten (och på pappret): lika mycket den sortens match som bygger en hemmakänsla, som en 5-0-seger. Länsderbyt mot Assyriska går inte till historieböckerna som någon klang och jubel-föreställning, men maken till kamp, nerv och dramatik har den grönvita publiken icke skådat sedan den där vansinniga upplösningen borta mot Örebro SK i fjol. Det var nästan ett år sedan. Femtio veckor! Och det är sannerligen trösterikt att det knappast lär dröja lika länge till nästa tillfälle, under vad som har alla förutsättningar att bli en oerhört intressant Bajen-höst.

Mattias Jansson