2
1

Superettan omgång: 3 den 21 apr kl. 19.20 på Tele2 Arena

Hammarby - Ängelholms FF

1
2
3
5
8
10
14
19
20
21
22

Domare

Magnus Ahlsén, Linköping

Publik

15508

Arena

Tele2 Arena


Mål

  • 0-1 Sebastian Carlsén (64)
  • 1-1 Daniel Theorin (84)
  • 1-2 Othman El Kabir (85)

Byten

Kort

Bajen föll tungt mot effektivt ÄFF

Efter klang och jubel-föreställningen mot Degerfors var Hammarby på måndagskvällen "tillbaka" i Superettan. Ängelholm stod emot, tog ledningen - och återtog den 74 sekunder efter att Bajen gjort 1-1. En dålig första halvlek följdes av viss bättring, men det finns mycket att jobba på inför bortamatchen mot GIF Sundsvall.


Dags för Superettan-vardag en solig men kylig annandag påsk, och som man börjat ställa in sig på dagarna före match var det långt ifrån fullt på Tele2 arena i denna tredje serieomgång. Visst hade Vulkanerna svårt att mullra så det hördes vid hemmapremiären, men kontrasten är ändå tydlig när Ängelholm (som själva drog 189 på eget IP mot Degerfors i fjol) kommer på besök och nog är det märkligt när norra läktaren gapar tom vid Hammarby-hemmamatch.
Folk stod och satt i gengäld tätt packade på många ställen, och den som befarat att den grönvita publiken skulle komma påskmat-stinn oroade sig i onödan. Klacksektionerna bjöd inför avspark på rejält tryck i det senaste tillskottet till rams-repertoaren, sången om hjältarna från Söder, men någon karneval skulle det dessvärre inte bjudas på denna gång.

Bajen tog kommandot på ett mer övertygande sätt än mot Degerfors, men såg krasst uttryckt inte ut att tänka tillräckligt kvickt. Aggressiviteten fanns där, men ständigt spel på stillastående lagkamrater gjorde att de gultröjade ganska enkelt kunde freda sig på mittplan, och de längre uppspel som landade nere i Ängelholms straffområde tog Eric ”ett monster” Pothast hand om. Samtidigt gjorde Hammarby det bra utan boll. Framför allt stod Johan Persson i vägen för allt som kom hans väg centralt - ÄFF lyckades inte se speciellt hotfullt ut de heller, trots giftige Junes Barny på topp.

Hammarby hade såväl tvåmålsskytten från senast (Pablo Piñones-Arce) och cupspelets målspottare (Andreas Haddad) indisponibla till denna match, och dessvärre skulle detta visa sig vara svåravhjälpt. Den vikarierande Amadaiya Rennie spurtade omkring för fulla muggar där framme, men hamnade - liksom vid inhoppet mot sin förra klubb - alltför ofta ute på kanterna. Rennie var inblandad då hemmalaget efter knappa kvarten efter bollvinst högt upp i banan kom två mot en, men liberianens försök att friställa Fredrik Torsteinbø till höger fastnade i ryggen på Pothast.

Fem minuter därefter bröt Daniel Theorin högt upp. Torsteinbø passade på att störta förbi ytterbacken och fixade första Bajenhörnan, som Batan slog från höger. Vänsterlöparen hade redan här dragit ner applåder för sina uppoffrande räder, men detta blev småfarligt för att bollen mer än något annat damp ner i boxen. Där fanns dock ingen grönvit som kunde stöta den vidare mot mål. Mitt i halvleken fick ÄFF för första gången ha bollen på offensiv planhalva någon längre tid, efter att Hopf förtjänstfullt boxat undan en hörna, men en småklantig offsidelöpning lättade på trycket.

Från till synes ingenstans blixtrade Rennie sedan till. Efter en enkel Persson-passning vände liberianen upp och drog till från tjugo meter. Matt Pyzdrowski hade dock fri sikt och kunde klara till resultatlös dubbelhörna. Det skulle, trots en dålig grönvit halvlek, komma fler skapliga chanser att ta ledningen. Perssons skott, ett av flera vassa distansavslut signerade skåningen, fräste över ribban.

Kennedy Bakircioglu tog hand om vänsterhörnorna, och en trängd Pyzdrowski fick med visst besvär undan bollen med nävarna. Daniel Theorin stod för en väl avvägd lyftning där Lars Mendonca Fuhre perfekt löpte sig sopren, men när han skulle runda Pyzdrowski blev han sönderläst av keepern som helt enkelt snodde bollen framför hans pjucks. De 15 508 började nog framåt halvtid skönja vad som kunde stå mellan Hammarby och fortsatt serieledning - en 27-årig maskerad rosa panter från Hinsdale, Illinois som till spelstilen är landsmannen Mark Whites raka motsats. 

Till andra halvlek drog Hammarby upp tempot, något som också gjorde att den vid spelavbrott markanta nordvästskånska sävligheten blev mer uppenbar. Fyra minuter tog det innan Pyzdrowski fick sin första tillsägelse för ett icke storstadsmässigt tempo vid inspark. ÄFF slog också ifrån sig på ett annat sätt redan här, och själva bollinnehavet gjorde förstås att Bajen kom till fler avslutslägen än förr. De grönvita bytte kant oftare och rörligheten var klart bättre än i första. Men det hettade aldrig riktigt till; enda gången temperaturen höjdes rejält var när humöret kokade över för Kennedy Bakircioglu som belönades med en snackvarning.

Det blev ÄFF som tog ledningen i minut 64. Efter att Persson fått domslutet emot sig mitt på egen planhalva petades bollen till Sebastian Carlsén. Mittfältaren tränade ju med Bajen våren 2012, och med eftertryck i frisparken visade han här att även avlägsen släkt kan vara värst… tyvärr får vi tillstå att skottet mycket snyggt borrade sig upp mot Hopfs första kryss. Detta ledde knappast till att ”di gule” låg högre upp i positionerna än tidigare.

Med tjugo kvar fick Pyzdrowski sånär kapitulera, men han räddades av en försvarare, som efter nickskarvad Batan-hörna hann någon hundradels sekund före Theorin vid bortre öppna burgaveln. Nahir Besara byttes in och stod omgående för en föredömlig crossboll ut till Torsteinbø, vars inspel förstås täcktes till ännu en hörnspark. I samma veva byttes Monday Samuel ut, och inte ens veckodagen kunde rädda yttern från ett gult kort då han tycktes spela lergök under promenaden.

Det var långt ifrån någon tröjtrick-stämning när vi gick in i slutkvarten, men ingen hade nog något att invända mot att mittbacksbjässen Marko Mihajlovic fick göra sin seriedebut i Bajentröjan som anfallare. Han hjälpte med sitt huvudspel till att skaka fram ett par halvlägen, men när Besara med drog till från vänster utan att lyckas vinkla in bollen såg vi ut att gå mot en tung och alltför typisk 0-1-förlust. Ändå skulle det bli än värre än så.

Kvitteringen kom, och kändes i hela kroppen, precis som en utjämning i 84:e spelminuten efter långvarig press alltid gör. Torsteinbø vikarierade som hörnläggare från höger, inhoppande Erik Israelsson skarvade bollen mot bortre stolpen - och där kunde Theorin revanschera sig.
74 sekunder efter 1-1-målet fick målskytten bollen för långt ifrån sig ute till höger. Den saktfärdigt inbytte Othman El Kabir tackade och tog emot - holländaren skar in i straffområdet och placerade avslutet utom räckhåll för Hopf.

Efter hemmapremiären har många pratat och skrivit rimligt och fint om att Bajenpubliken behövde en helt och hållet positiv fotbollsmatch, för att kunna bo in sig på allvar i sitt nya hem. Visst är det så - och i kväll fick vi se den första minnesvärda nollpoängaren på arenan.

Mattias Jansson

(Foto: Bildbyrån, fler bilder följer.)