Jobba för Hammarby

Vi söker ideellt arbetande personal till vår matchdagsorganisation.

» Läs mer här

Stötta Hammarby Fotboll med Moderna

Du vinner alltid på att jämföra med Moderna.

» Räkna ut ditt pris här

Hammarbykortet

Poäng på alla inköp och så stödjer du Hammarby Fotboll.

» Mer info/ansök!


1
2

Allsvenskan omgång: 5 den 25 apr kl. 16.00 på Tele2 Arena

Hammarby - Åtvidabergs FF

1
2
4
7
8
9
10
17
18
23
34

Domare

Stefan Johannesson, Täby

Publik

25167

Arena

Tele2 Arena


Mål

Byten

Kort

Sprudlande minuter räckte i kantig match

Bajen besegrade i eftermiddag Åtvidabergs FF med 2-1 inför 25 167 på Tele2 Arena. Avgörande blev en minst sagt intensiv period i mitten av första halvlek där Hammarby fick utdelning på två av sju jättechanser. Linus Hallenius avslutade en mönsteromställning och bara tre minuter därpå prickade Nahir Besara in tvåan via stolpen och keepern. Tidigt efter paus reducerade ständiga hotet John Owoeri, men de grönvita kunde hålla undan.

Det var östgötarna som höll i taktpinnen i matchinledningen med tre hörnor från höger på de första tio minuterna, där Martin Lorentzson satte pannan till vid första stolpen på den andra, vilket fodrade att Johannes Hopf stod så rätt som han borde och gjorde. Hammarby roterade lite grann i startelvan och på högerkanten satte Oliver Silverholts och Måns Söderqvists samarbeten Nahir Besara och Erik Israelsson i nästan-skottlägen.

Första riktigt vassa grönvita målchansen grejade Silverholt via en stickare till och Besara med en sidledspetning mot Kennedy Bakircioglu, som dock inte hann nypa till från nära håll i straffområdet innan avslutet täcktes. Två minuter senare, med 19 spelade, var det återigen Besara som spelade fram Ronna-kompisen Bakircioglu, nu med en genomskärare av den kaliber som blivit karaktäristisk under våren. Kennedys vinkel blev väl snål och skottet väl högt.

”Åtvid” såg ändå rejälare ut och gick mot poängseger under matchens första fjärdedel, men i 22:a resulterade en av de blixtsnabba omställningar som ÅFF-tränaren Roar Hansen pratat om att de skulle behöva vara vaksamma på. Frågan är dock om något allsvenskt försvar hade kunnat sätta stopp för den här attacken, där Erik Israelsson vände bort sin motspelare och hittade Söderqvist som löpte sig fram till utrymme för inspelet från höger, och där Linus Hallenius mötte med en perfekt löpning och ett säkert avslut från bortre delen av straffområdet.
Tre minuter senare ringde det igen, även här efter en bollvinst högt upp, den här gången signerad Johan Persson som brytpassade till Besara. Denne tog sikte, sköt, och hittade nätmaskorna - men via stolpen och evighetsmålvakten Henrik ”Fimpen” Gustavssons bakhuvud.

Ketchupeffekt? Okej, ja. Full utdelning? Ändå inte. Minuten innan tvåan hade Silverholt hittat Söderqvist som efter en läcker mottagning blivit bryskt men sjysst borttryck just i skottögonblicket, och minuten efter löpte sig Hallenius fri till vänster, men keepern räddade med foten. Skar av gjorde ”Fimpen” också när Söderqvist var igenom från andra flanken, den här gången med kroppen. Och däremellan blev Kennedy även han friställd och tajmade också situationen bättre än vad linjedomaren uppfattade. Och i 33:e slog han en mycket välriktad inlyftsfrispark från vänsterläge som Lars Sætra nådde högst på, med tydlig tanke att nicka i backen och upp. Så blev det också, men för nära keepern, som kunde rädda på uppstuds. Fem kvalificerade målchanser inom loppet av elva minuter, alltså - och två mål, som skulle visa sig tillräckliga för tre poäng. Tempot föll sedan mot slutet, och sett till chansfördelningen var 2-0 rättmätigt i paus.

Gästerna inledde andra halvlek som de börjat matchen, även om de allra första minuterna präglades av ständiga avbrott då bollar trillade, slank och studsade över sid- och kortlinjerna. John Owoeri, som gjorde åtta baljor i fjol, gav sedan ÅFF precis vad laget behövde i minut 52. Den nigerianske anfallaren visade genomgående både bolltrygghet och kvickhet, egenskaper som han fick utlopp för i denna omställning, som avrundades med ett snärtigt avslut förbi Hopf. Och hade det inte skrivits med grönvita glajor, hade det hetat att Owoeris räd bara någon minut därefter förtjänade ett bättre öde, då han tog sig fram centralt ända från egen planhalva och sånär lyckades placera markskottet vid stolproten.

I gengäld skulle det bara dyka upp en tillnärmelsevis lika giftig kvitteringschans. Hammarby hade ganska gott om omställningar sista halvtimmen, exempelvis när Söderqvist förde bollen i två mot två-läge, men efter att första passen fastnat på siste back fick inbytte Fredrik Torsteinbø inte riktigt till vänsterskottsknorren mot bortre krysset. Symptomatiskt för en rätt så medioker match, och om det inte vore för att nykomlingen Bajen faktiskt hade och höll ledningen mot ett lag som tre år i följd placerat sig åtta plats i högsta serien, hade det varit läge att dra till med en fras som ”allsvensk vardag”. Nanne beskrev det som ”kantigt” och det är bara att instämma, särskilt i det för puttriga passningsspelet kring och i mittcirkeln, där ÅFF dock inte hade Malmö FF-kvalitet i vändningarna.

Under slutkvarten var känslan bland drygt 25 000 grönvita att Åtvidaberg nog skulle kunna forcera in ett 2-2-mål. Sett till spelfördelningen hade det inte varit helt oförtjänt, men tittar vi på antalet klara målchanser blir Hammarbys övertag faktiskt markant, med den sanslöst intensiva perioden i första halvlekens mitt.
Ett stort undantag placerade ändå allas hjärtan i halsgropen på tilläggstid, och visst var det Owoeri som höll sig framme igen. Helt sopren bara någon meter framför mål fick han inte ordning på fötterna när han skulle dra till förrän i andraläget, men när bollen väl låg i nätmaskorna hade offsideflaggan åkt upp sent. Kort därpå var det hela över. Färre minuter värda att ta med sig än ”vanligt”, men facit till sist ändå: 2-1-seger och tre pinnar, en riktig smakstart på återkomsten. Men det är 25 drabbningar kvar…

Mattias Jansson