Del 1 - BUS intervjuar ett av de yngre framtidslöftena i Jonathan Johnsson som är målvakt i U17

Av Sebastien Gustin, Publicerat för 1 månad sedan.

BUS intervjuar ett av de yngre framtidslöftena i Jonathan ”Jonte” Johnsson som är målvakt i U17.

 

Det var ju inte så länge sen Jonte var i BUS ålder, men trots det har han redan hunnit med att vinna SM-Guld och stått i landslaget för Sverige.

 

Vi slår oss ner vid ett bord vid träningsanläggningen på Årsta IP (där familjedagen var och där A-laget och flera andra Bajenlag har sina träningar) där Jonte och några andra i U17 har avslutat ett träningspass i hyfsat väder.

 

Det var inte så många på träningen då flera av U17 spelarna var med i truppen i U19 matchen som Hammarby hade ungefär samtidigt mot Lidingö, men det var trots det av vad jag han se av träningen, full fokus men ändå många skratt och glada tillrop!

 

I del 1 får vi veta om hur det var att vinna SM-Guld med Bajen, att Jonte gillar att slå tunnlar och en massa mer!

 

 

Hur gammal var du när du började spela fotboll?

Jag började spela fotboll i Enskede när jag var 6 år, då var jag utespelare sen gick jag till Hammarby 2010 när jag var 10 år. 

 

Dom värvade en bra polare till mig (som nu spelar i Åtvidaberg) och då hängde jag på och provspelade som utespelare, kom inte in, så då vart jag målvakt i Hammarby i stället så min målvaktskarriär startade i Hammarby helt enkelt.

Kevin Jarret nu i U17/U19 gick samtidigt till Bajen som mig men han gick till breddlaget då.

 

Valde du själv att börja spela fotboll eller var det på grund av din familj? (typ alla i Jontes familj spelar eller har spelat fotboll)

Ja både morsan och farsan spelade fotboll på den tiden (Jontes mor spelar fortfarande och vann SM-Guld i Beachsoccer för inte så länge sen), men mest var det på grund av min storebror, vi brukade gå ut och spela och han matade skott på mig, så det var nog därför jag tillslut också kände att jag kunde bli målvakt.

 

Att va målvakt känns ju lite ibland som att man måste vara lite halvknasig då man ju ofta måste kasta sig in i dueller och komma flygande som Batman, man får ju också en massa skott på sig som kan göra ont och kan va inblandad i riktigt tuffa närkamper. Vad säger du om det?

När jag var 10 var det inte så farligt, men nu är det en del smällar man får, mycket 50/50 dueller, man kan få ett och annat knä i huvudet och man får mycket lårkakor och höftsmällar, när man ska försöka rädda bollen med motståndare runt omkring, men det är smällar man får ta som målvakt helt enkelt.

 

Du har nu stått i mål i 7 år då (Jonte är född 2000 och är 17 år), men jag vet ju att du gillar att spela ute också, så handen på hjärtat vad tycker du är roligast, stå i mål eller spela ute?

Spela ute helt klart, alltid kul att slå en tunnel eller två, så när jag bara lirar med polare till exempel då vill jag alltid spela ute.

(Detta gör att Jonte har fått ännu bättre teknik med fötterna som målvakt, vilket är mycket bra att ha i modern fotboll och då är man inte som den gamla typen av målisar som kunde skicka bollen över läktaren, när dom egentligen försökte passa någon)

 

Du är 17 år nu, men vad tror du fotbollslivet om 10 år?

Förhoppningsvis står jag för Bajens A-lag, men det hade inte varit fel att spela utomlands med så klart. Jag hade aldrig aldrig tackat nej till A-laget i Bajen!

(En notis där att Jonte svarade korrekt utomlands och inte spela i Europa, för Sverige ligger ju i Europa också! ^^)

 

 

Har du alltid tyckt det varit roligt att spela fotboll då?

Det har varit lite upp å ner. Förra året då jag inte va startmålvakt till en början kändes det jobbigt och jag hade det jobbigt med skolan också å så där. Då hade jag lite tankar på att kanske byta lag eller sluta med fotboll. Men det vände ju och nu när det bara rullar på och man får spela och jag har så härliga lagkamrater och älskar Bajen, så nu är allting verkligen toppen!

 

Om vi fortsätter med det här att det ska vara kul att spela fotboll så kan man ju ibland ha ganska så galet pressande och stressande föräldrar som kan göra att man tycker det är tråkigt att spela fotboll i stället. Hur har dina föräldrar varit gällande stöd eller press och vad tycker du om saken?

Mina föräldrar har varit bara varit stöttande och inte stått å skrikigt på matcher å så. Dom har aldrig pressat mig och om jag nån gång skulle velat ha slutat med fotbollen, så hade dom inte varit ledsna för det utan bara varit stöd till mig och inte pressat mig att spela vidare om jag inte ville.

 

Det är ju lättare att sluta med fotboll ifall man inte tycker det är roligt och hade mina föräldrar varit sånna som varit pressande och tyckt att jag måste prestera varje match och så vidare. Det hade jag inte stått ut med och då hade jag slutat och då hade jag inte alls varit där jag är i dag.

 

Det är också många föräldrar som står å skriker på domaren och så och det är inte bra! Jag har själv varit lite domare och det är svårt som bara den och vara domare. Det märker man själv att när man som spelare sen går över till att vara domare, så känns det som två olika sporter, det är verkligen svårt att vara domare, så även om man efteråt kanske tycker domaren var dåligt och så, så är det verkligen inte okay som förälder att stå och skrika på domaren!

 

Vad tycker du om att träna här på Årsta IP, miljön och också att du tränar på samma ställe som A-laget å så?

Jag gillar Årsta jättemycket, det är mysigt här och man får vara ensam om planen och inte dela med en massa andra lag. Det enda som skulle kunna förbättras är väl gymmet, men det ska dom ju bygga om snart. (här håller båda om att spjuvern Mats Solheim förmodligen kommer bygga om gymmet till någon form av hinderbana)

 

 

Här i intervjun noterar vi att minst 350 helikoptrar eller flygplan har åkt över Årsta och fört en massa oväsen så det är svårt att spela in intervjun och vi får avbryta hela tiden. En av dom gånger vi får avbryta kommer Matte Werner ut från träningsanläggningen (en gammal kultspelare i Bajens a-lag för länge sen, som nu jobbar på Årsta) och tappar nycklarna till ytterdörren under farstun!! XD

 

Medans han hämtar en sopborste för att få ut nycklarna, berättar han att han en gång under farstun hittade en gammal guldkedja som hade legat där länge. Vi gissade direkt på att det måste varit Kennedys, men han sa aa kanske, men det kan också ha varit Erkan Zengin’s (en gammal Bajen-spelare som det ryktas om varje år ska komma tillbaka till Bajen och det var ju ett tag sen han spelade i Bajen, men dock inte så länge sen han spelade i Svenska Landslaget faktiskt)

 

Äntligen kan vi fortsätta intervjun då ståhejet lugnat ner sig!

 

Förra året vann ni ju SM-Guld med Bajen (2016) hur var det, berätta om allt!

Det var sjukt roligt att vinna sm-guld med U17 (jag var bara 16 år då). Jag var på bänken första halvåret, sen vart Guiliano som stod i mål då i U17 och i U19 skadad i båtbenet. Då gick Tomas som var förstemålvakt i U17 upp till U19 och jag fick då starta i U17 och gjorde det bra!

 

Vi skulle möta Djurgårn i en ren seriefinal om vilka som skulle komma 1a och 2a i U17 serien. Vi vart tyvärr överkörda och fick då möta Helsingborg som kom 1a i Södra serien.

 

Vi låg under 1-0 i halvtid, men det var sånt go i gänget, så jag bara kände det här ska vi vinna! Vi gör 1-1 i andra halvlek, sen gör vi 2-1 genom Marcus Mitander på ett as snyggt långskott från halva anfallsplanhalvan. Det såg ut som en crossboll, som sen bara borrade sig rakt in i bortre!

 

Sen i finalen borta mot Elfsborg i Borås så gör Marcus 1-0, sen fick dom 1-1 på straff precis innan halvtid, så det var lite deppigt i omklädningsrummet i halvtid.

 

Dom pressade oss i andra halvlek och hade en riktigt stor anfallare som jag förlorade en massa dueller emot. Dom tryckte på och pressade oss en massa, bland annat så räddade David Nilsson på mållinjen med bara någon minut kvar. Men alla slutet av matchen får vi en kontring som Marcus Mitander driver upp och passar Samui som skjuter in 2-1 till oss rakt upp i måltaket!

 

Det var galet firande, jag sprang upp till firandet ända från min målvakts position och slet av mig tröjan och började fira (vilket gav ett gult kort, då man inte får slita av sig tröjan under match, men just då var det värt det).

 

Sen fick jag springa snabbt som bara den tillbaka till målet (jag var riktigt andfådd). Dom har avspark och anfaller med allt och slår en långboll, som jag boxar ut, vilket startar en kontring för oss, där dom fäller en av våra spelare, och han som fällde våran spelare fick rött kort. Direkt efter det blåser domaren av och vi vann finalen och SM-Guldet! 😀

 

 Vi firade i omklädningsrummet med sång som måste hörts i hela Borås. Vår tränare Anders Wasserman grät i rummet bredvid (var hans sista match med oss). Sen när vi skulle sätta oss i spelarbussen, vart hela bussen attackerad av Boråsfans som kastade ägg emot den, vilket inte var så kul.

 

Men i varje fall sen åt vi på restaurang på vägen hem, en klassiker spagetti med köttfärssås och det var riktigt vilt firande av oss längst bak i bussen på vägen hem! Mycket musik och glada miner.

 

Du har ju stått lite i landslaget också, berätta mer om det!

Jo jag stod i det landslag som kallas för ”Future team” ett landslag för dom som inte helt har växt klart helt till vanliga u17 landslaget, bland annat 90 minuter mot Danmark. Vi förlorade 4-0 mot Danmarks Future Team, 0-0 i halvtid efter jag bland annat räddat en straff, men dom var för bra. Jag vart också matchens spelare trots de fyra insläppta målen. Vi hade några lägen, bland annat hade Olle Edlund (nu U19 men har fått hoppa in i träningsmatch för A-laget i år också) men vi lyckades inte sätta dit den. Vi mötte Tjeckien också och när dom kom in på spelarhotellet så vart vi nästan skraja, för alla i deras lag var stora som hus och vi undrade om det verkligen var deras future team som vi mötte. Men vi lyckades spela 0-0 mot dom i varje fall!

 

Du sa att du räddade en straff mot Danmark i landskampen, hur tänker du när du ska rädda en straff? Försöker du läsa av vart spelaren ska skjuta, eller kastar du dig åt något håll och chansar? Eller något annat?

Jag går inte tidigt, men jag står inte upp och ser vart straffläggaren ska skjuta och försöker hinna. Utan det är mer att jag går på magkänsla. Straffar är en specialitet, jag går i stort sätt 9 av 10 gånger åt rätt håll. Jag gillar också att psyka han som ska skjuta straff så han ska bli lite darrig. Favoriten är att gå fram innan och ställa sig framför bollen och kolla straffskytten rakt in i ögonen. Sen gå sakta tillbaka då domaren säger att man ska gå och ställa sig på mållinjen.

 

jonte_i_artikel_1
Jonte är en riktig trevlig kille och har alltid nära till ett gott skratt! :)

 

Detta var slut på del 1 i intervjun med Jonte, men visst ska du redan nu läsa del 2! Den hittar du här!

 

Mob
Banner-600x600
Banner 600x600
Banner_2
HEMSIDA-hammarby-600x600
Sidobanner
HeForShe_mob
600x600_hammarby.se_square
enskede600x600
Hemsida_600x600
BAJENKONST_NY_Mob
bajenposters_banner_kvadratisk
Mob
interbus
Valt Bajen_600x600_hammarby.se_square
jamtkraft

ANNONSER

Comments

comments

Banner 600x600

ANNONS