Match | Hammarby - Djurgårdens IF

Allsvenskan, 2017-06-04 15:00

Publiksiffra: 29 374

Hammarby

3:1

(0:1)

Djurgårdens IF

Hammarby

Djurgårdens IF

MATCHVÄRD

Overkligt självklar derbyvändning mot DIF

 

Hammarby hamnade inte i tvåmålsunderläge i dag, men i och med den stukade truppen och en moloken första halvlek, kändes den här vändningen ännu galnare än fjolhöstens. Rômulo blev återigen stor hjälte mot Djurgården, med såväl 1-1 som 2-1, och Stefan Batans båda gubben i lådan-målpass är också redan klassiska. Dessutom nätade Pa Dibba för andra derbyt i rad. Hjältarna är förstås ändå fler än så.

 

Derbyt sinkades i 25 minuter, men rivstartade sedan, med en första målchans redan efter 52 sekunder. Kerim Mrabti förlängde till vänster där Gustav Engvall nöp till snabbt, men Ögmundur Kristinsson sträckte ut mot sin bortre stolpe och klarade till högerhörna. Kim Källström utsattes dessvärre av inkastade föremål, vilket såklart är helt oacceptabelt. Hörnan blev hursomhelst dubbel men resultatlös, och strax därpå stod kapten Kennedy Bakircioglu för en rejäl markering mot Djurgårdens kapten – efter ett snabbt Hammarby-anfall där bortaförsvaret till sist kunde avvärja, klev han in sent mot Källström, som blev liggande i smärtor.

 

Efter åtta minuter hotade Engvall än en gång, efter att Joseph Aidoo missat sin volleymottagning helt och gett DIF-anfallslånet chansen att skära in mot mål från vänster. Aidoo hann dock tillbaka tillräckligt för att minimera skottvinkeln, och Kristinsson räddade. Tre minuter senare stod mittbacken för en brytning mot Engvall som nog var skön i det skedet, varpå Othman El Kabir drog till, väl optimistiskt. Ett av få grönvita lägen i halvleken hade Rômulo, när han försökte klacka efter vänsterinspel från Leo Bengtsson, men Niklas Gunnarsson stod emellan och emot framför Andreas Isaksson.

 

Kvarten in stal Bengtsson bollen av El Kabir, som låg kvar och grämde sig just utanför Bajens straffområde. Karbonlikt avgörandet i det där U21-derbyt på Stockholms Stadion i höstas forsade Leo fram centralt, men gick den här gången omkull, sedan Källström nafsat honom i hasorna. Billigt, tyckte den blårandiga publiken, men DIF fick i gengäld sedan en frispark till skänks i eget straffområde – när Aidoo och Marcus Degerlund mest var jobbiga att flytta på i Kennedy-lyftningens eftersvall.

 

25 minuter in hamnade Engvall i ännu en duell en mot en med Aidoo, och gick omkull i straffområdet, men här insåg domaren att ghananen helt enkelt vann duellen. Sekunder senare tappade Magnus Eriksson humöret och hockeyvräkte Birkir Már Sævarsson över sidlinjen – vanligen ett gult kort, men derbyribban var riktigt högt satt.

 

Några minuter därpå fick vi se en fin kombination, där Birkir efter en bollstöld högt uppe i högerkorridoren fann Rômulo centralt. Brassen var dock trängd och hade endast alternativet att lyfta till Fredrik Torsteinbø i bortre delen av straffområdet, där vänsteryttern kom ur vinkel. Landsmannen bakom, Mats Solheim, drog till direkt när passningen snett inåt bakåt slogs, och fick skaplig träff, men kunde inte hålla ner bollen tillräckligt.

 

I minut 32 kom Djurgårdens ledningsmål, som i det läget var fullt logiskt, då Bajen överlag agerade passivt och släppte ifrån sig taktpinnen lättvindigt. Den andra av halvlekens två hundraprocentiga målchanser resulterade, och båda skapade DIF inom halvminuten. El Kabirs lobb i förstaläget gick över ”Ömmi” och mot öppet mål, men Sævarsson hann dit för att glidtackla undan bollen. Andrabollen efter rensningen snappades upp av Felix Beijmo, som från höger hittade in till Engvall. Den delade skytteligaledaren nickade kallt över ryggen och i nät, hans sjätte mål för säsongen.

 

Lika paralyserat som vi vant oss vid att se Djurgården i dessa sammanhang, som vid Hammarbys reducering senast, lika skraja verkade de grönvita bli av utvecklingen i dag. Det hela blev förstås heller inte bättre av att Bjørn Paulsen, som i vanlig ordning haft sin utgångspunkt centralt bredvid Bakircioglu, tvingades lämna planen. Tvåmannaanfall hädanefter alltså, samtidigt som Junior tog ett halvt kliv uppåt i formationen. även om vi ju med facit i hand vet att inbytte Pa Dibba återigen levererade. Men när det dröjde flera minuter av DIF-bollinnehav mot tio HIF-spelare innan Dibba fick kliva in… just då var känslan inget vidare.

 

Till andra halvlek var rollerna något ombytta; Djurgården lät ett lite mer resolut Hammarby rulla runt, men låg väldigt rätt i sina defensiva positioner och höll rivalens spelare på behörigt avstånd från Isakssons straffområde. Tio minuter in gav Leo vittring åt Bajen med en bollstöld högt upp i banan mot Elliot Käck, vilket resulterade i att Rômulo ordnade frispark mitt på den blårandiga planhalvan. Kennedys lyftning blev ganska så misslyckad, och Isaksson plockade ner den till vänster om sin bur, men sedan kördes han över av en oattackerad Kevin Walker. Någon uppvärmning ägnade sig dock inte Tommi Vaiho åt, och efter ett par minuters avbrott kunde den meriterade veteranen resa sig.

 

Det dröjde därefter inte länge innan han tvingades kröka rygg och vittja nätmaskorna. Rômulo ordnade utrymme åt Bengtsson med ett par smarta aktioner till höger, och fick tillbaka en perfekt friställande stickare. Lika väl avvägt var avslutet – och som många konstaterat i år, krävs detta för att näta på Isaksson. Denne sträckte ut, men kunde inget göra åt derbyspecialistens låga och distinkta skott som gick in via bortre stolpen. Och om Hammarby varit skärrat mot slutet av första halvlek, så var det inget mot DIF-spelarnas skräck efter kvitteringen. Det är ju lätt sagt med facit i hand, men nog såg det kört ut redan här, när det uppgivna kroppsspråket traditionsenligt ackompanjerades av “kämpa, Djurgården” från södra kortsidan.

 

Just efter 1-1 drog ändå de flesta bland 29 374 på läktarplats efter andan, när Engvall for fram i en omställning och var igenom. Dock från dålig vänstervinkel där hans enda möjlighet blev en petning förbi ”Ömmi” med ambitionen att ordna straff – men den blev för brant och Bajen-målvakten gick inte på den lätta. Överlag präglades sedan återstoden av matchen av att Bajen agerade med ett helt annat självförtroende på offensiv planhalva – vi fick se ett försök till klackskarv av Leo ämnat för Birkir och en halvvolley av Fredrik Torsteinbø en bit utanför och över, inom en minut.

 

Mitt i halvleken blev det övertydligt att domarteamet definitivt hellre friade än fällde. Först tog Gunnarsson ganska tydligt bollen med handen i straffområdet, utan åtgärd. Och i nästa moment fick Magnus Eriksson i en duell omkull Bakircioglu – som svarade med en eftersläng bakifrån, men utan att få gult kort. Men framför allt hängde det grönvita ledningsmålet allt mer i luften. Med 20 minuter kvar stod Isaksson för en riktig klassräddning med fingertopparna, när Bengtsson fått hundraprocentig träff från halvdistans. Efter hörnan fick vi ändå se ett gult kort, tillställningens enda, när Leo stoppade El Kabir i ett av få blåblå kontringslägen. AFC-värvningen hade också, minuten därpå, halvlekens enda DIF-chans – och den var saftig, men avslutet blev inte blev det bästa.

 

Det fortsatte att bölja, till publikens skräckblandade förtjusning. Mats Solheim stod för matchens brytning, när just inbytte Aliou Badji sånär sprintade sig till ett friläge, men mittbacksparet med Marcus Degerlund och Aidoo växte också rejält ju längre matchen gick. Tungan på vågen blev Stefan Batans sprudlande inhopp i 82:a, när han ersatte den mycket aktive Bengtsson, och gjorde årets första allsvenska minuter som vänsterytter. Det dröjde bara sekunder innan Batan såg tillfället att använda sin snabbhet när Beijmo drällde med bollen – mannen med skägget vann motlägget och satte full fart, fram till ett av karriärens viktigaste bolltillslag. Det utsökta inspelet nådde Rômulo, som från nära håll gav Hammarby ledningen.

 

Därefter kändes det nog mer nervigt än vad det rent objektivt fanns fog för. Omställningarna där 3-1 kunde ordnas var betydligt fler än DIF-framstötarna – där Walker ändå brände en bjudchans i 88:e. Exempelvis valde Torsteinbø i 90:e att hålla i bollen och söka sig mot hörnflaggan, istället för att försöka slå mynt av ett fyra mot två-läge, och Imad Khalilis bolltrygghet kom väl till pass i slutminuterna. Men i 93:e var nästa tillfälle för Stefan att hitta en ren spelare framför mål för glasklart för att avstå. Pa punkterade säkert derbyt med 3-1-målet, och än en gång ekade ”Always look on the bright side of life” över den utsålda arenan. Inget dumt sätt att avsluta vårsäsongen på.

 

Siffror, HIF-DIF 3-1 (0-1):
Bollinnehav 53-47 (45-55)
Avslut totalt 9-7 (2-5)
Avslut på mål 5-4 (0-2)
Hörnor 4-5 (1-2)
Varningar 1-0 (0-0)
Frisparkar för 15-11 (7-5)
Publik 29 307

 

Mattias Jansson

Mål

  • 0-1 Gustav Engvall (32)
  • 1-1 Rômulo (58)
  • 2-1 Rômulo (83)
  • 3-1 Pa Dibba (90+3)

Kort

  • Leo Bengtsson (71)

Byten

  • Bjørn Paulsen / Pa Dibba (40)
  • Leo Bengtsson / Stefan Batan (82)
  • Rômulo / Imad Khalili (87)

    Startelva

    1.
    Ögmundur Kristinsson
    2.
    Birkir Már Sævarsson
    4.
    Bjørn Paulsen
    6.
    Joseph Aidoo
    10.
    Kennedy Bakircioglu
    14.
    Fredrik Torsteinbø
    16.
    Rômulo
    23.
    Marcus Degerlund
    34.
    Leo Bengtsson
    77.
    Mats Solheim

    Arena

    Tele2 Arena

    Avbytare

    7
    Imad Khalili
    9
    Stefan Batan
    17
    Pa Dibba
    25
    Tim Markström
    26
    Dusan Jajic

    Domare

    Andreas Ekberg, Bjärred