Tipsa      Skriv ut


2010-05-07

Fredagsfunderingar: Att stå ut med nutiden

Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte överensstämma med Hammarby Fotbolls hållning.

Aldrig är segrar så stora, som när man är van att förlora. Visst är det lätt att som luttrad Hammarbyare instämma i dessa Jonas Carlsson visdomsord. Men dagar som förra lördagen är det lätt att misströsta. Då är det lätt att tycka synd om sig själv.
Bilderna som dröjde sig kvar från Söderstadion var allt annat än behagliga. Jag tänker inte sitta här och såga enskilda spelare – jag är inte AIK:are – men nog har det funnits bättre dagar. Både för Hammarby och för mig personligen.
Visserligen var segern i Södertälje häromdagen ett välbehövligt balsam för själen, men faktum kvarstår; det kommer inte att bli någon lätt väg tillbaka till allsvenskan.

Men jag är som sagt en luttrad Hammarbyare. Jag har varit med förr. Det är bara drygt 20 år sedan som vi inledde en hemsk vår i det som då hette Norrettan med följande matchrad:

Vasalund 0-0
Kiruna 1-2
Eskilstuna 3-2
Väsby 2-0
Luleå 1-2

Och värre skulle det bli. Under sommaren och den tidiga hösten föll Hammarby ihop som ett korthus. Det var lätt att misströsta när följande resultat trillade in:

BP-Hammarby 2-2
Hammarby_Åtvidaberg 1-3
Gefle-Hammarby 3-1
Hammarby-Västerås 0-2
Hammarby-BK Forward 1-3

Jag minns när jag efter matchen mot Åtvidaberg träffade en förtvivlad Johan Hammarström, då en lovande 22-åring som inte lyckades ta en plats i truppen, på läktaren. Han var knäckt. Laget var helt under isen. Ingenting, absolut ingenting, tydde på att det skulle ordna sig.
Men det gjorde det. Laget tog sig samman och började spela just som ett lag. Vi förlorade bara en match till på hela säsongen och efter undret i Karlstad den där magiska söndagen i oktober 1989, var vi tillbaka.

Ibland kan det vara värt att minnas det förflutna för att stå ut med nutiden.

Joakim Kellner
joakim.kellner@hammarbyfotboll.se

 Tipsa      Skriv ut