toggle menu

ANNONS

Historisk och dramatisk cupfinalseger mot Häcken

Av Mattias Jansson, Publicerat för 2 veckor sedan.

Hammarby och Häcken må ha lite motiga allsvenska säsongsinledningar bakom sig, men när lagen möttes i dagens cupfinal på Tele2 Arena blev det en högoktanig tolvrondersmatch som avgjordes först efter 120 minuter och straffsparkar i sommarhettan. Efter 0-1-förluster mot Öster 1977, mot Göteborg 1983 och mot Helsingborg 2010 kunde Bajen äntligen gå hela vägen och lyfta bucklan.

 

Det blev en större kontrast än någonsin, när det kokade i Bajenland kring finalen, som spelades inför tomma läktare. Restaurangplatserna hade delats broderligt lika mellan arrangerande förbundet, hemmalaget Hammarby och gästerna Häcken – som hade med sig ett lika störande som rörande bortastöd, något som ju också trots allt funnits bland alla de bitar man saknat i dessa tider.

 

Även på planen var tändningen rejäl, men på Bajens vänstersida punktmarkerade Gustav Ludwigson och Godswill Ekpolo punktmarkerade bort varandra och i en duellsprängd men ganska låst matchinledning lät chanserna vänta på sig. Häcken hade något mer boll och det första riktiga avslutet, 14 minuter in. Bénie Traoré tog vid efter Alexander Jeremejeffs bolltransport och sköt från halvdistans, men David Ousted kunde hålla bollen.

 

Den första men inte sista varningen gick till Häcken-backen Joona Toivio efter 20 minuter. HIF ställde om och Astrit Selmani var på väg att rycka sig loss, men rycktes ner vid mittlinjen. Minuten därpå fick vi se en första grönvit chans. Efter frispark stegade Mohanad Jeahze fram, och fick på ett inspel som Gustav Ludwigson fick tag i, men hans skott kunde Pontus Dahlberg suga åt sig. Tonen är onekligen rå men hjärtlig mellan klubbarna – den grönvita logepublikens applåd uteblev exempelvis när BKH gav tillbaka bollen sedan Vladimir Rodić fått en smäll i ryggen.

 

Rodić kunde återgå i spel och var involverad i nästa grönvita läge. Ludwigson fick inte utrymme för sitt avslut, men han fick loss bollen åt ”Vladi” som fick bra tryck i sitt andrabollsavslut men också något för mycket fot under skottet. Nästa varning kom strax därefter, då Jeppe Andersen gjorde ner Jeremejeff mitt på offensiv planhalva; mer spelförstörande än fult.

 

Hammarby grep taktpinnen allt tydligare framemot paus och hade mängder av inlägg och inspel, men antingen hittade bollarna inte igenom, eller så lyckades anfallarna inte fläka sig i dess bana i boxen. På tilläggstid tog sig Bajen till halvlekens vassaste möjlighet. Andersens svepande boll från vänster möttes vid bortre stolpen, men Dahlberg svarade för en jätteräddning på Ludwigsons näravslut och vi gick till paus med 0-0.

 

 

De siffrorna skulle bli kvar på tavlan länge. Första hälften av andra halvlek blev tillknäppt, åtminstone sett till spel i respektive sista tredjedel. Fram till mitten av andra akten hade Hammarby sett riktigt tryggt ut i uppspels- och insparksfas, men på några minuter pressades Jón Gudni Fjóluson, Darijan Bojanic och Simon Sandberg till misstag som bland andra inbytte HIF-bekantingen Leo Bengtsson kunde dragit nytta av. Reaktionen från bänken blev byten för Sandberg och Bojanic, som båda levererat men kroknat.

 

Mads Fenger blev därmed högerback under återstoden av matchen, som ju blev lång. Mot slutet av ordinarie tid var det ändå förvånansvärt lite hafs i spelet mellan de båda trötta lagen. Känslan var att Häcken likväl hade en miss i egen tredjedel kvar i sig innan 90 – och mycket riktigt. I 86:e boxade Dahlberg rakt ut i gapet på Ludwigson, men gulsvarta försvarare kastade sig i vägen och täckte. På tilläggstid hade gästerna en framstöt i vardera av de tre stopptidsminuterna men de grönvita höll emot.

 

 

Efter de fem minuterna av vila och surr om fortsättningen var Akinkunmi Amoo, som äntrat planen i 60:e, nära en avgörande räd. Han passerade flera motståndare, men högerinspelet passerade också, förbi Dahlberg i buren men utom räckhåll för de grönvita som fyllt på. Abbe Khalili, en av flera som knappt kunde ta sig fram på planen, lämnade med 100 minuter spelade plats för Aimar Sher. Strax därefter hettade det till ordentligt. Jeremejeff satsade till synes avsiktligt och sent mot Ousteds smalben efter att keepern plockat ner ett inlägg – och markerade sedan mot danskens skalle. Inget givet direkt rött i en final, vilket ändå blev fallet, men annars hade två gula känts rimligt så det gick ju på ett ut.

 

Häcken hade inte gjort sig någon brådska dittills i tillställningen – och gjorde förståeligt nog sitt bästa för att trasa sönder även återstoden av förlängningen. Amoo var, när den andra kvarten just sparkats igång, oerhört nära att ordna 1-0. Han forsade fram med bollen till höger, fintade bort den förste gulsvarte och tråcklade sig förbi nästa, innan avslutet som strök första krysset. Det blev emellertid den enda riktigt vassa målmöjligheten under denna halvtimmes extraspel. I minut 120 tog Andersen ett perfekt andra gult kort efter grönvitt bolltapp med omställningsrisk – sedan tog straffläggningen vid.

 

Häcken fick börja, vilket ju statistiskt brukar vara en fördel. Alexander Faltsetas sköt högt i nät – inbytte Paulinho lika högt till vänster om Dahlberg. Bengtsson väntade ut Ousted och rullade bollen mitt i mål – inhoppande David Accam gav sig ut på en vådlig eller lurig ansats men placerade distinkt sin straff lågt invid vänstra stolpen. Toivio väntade även han ut Ousted – medan Fenger gick för nättaket på högra sidan. Dödläget av konstant nätrassel bröts då 18-årige Traoré fick se Ousted mota hans straff då han fick upp en näve – och Sher väntade på Dahlbergs rörelse till vänster innan han slog bollen åt motsatt håll. Ali Youssef gick på kraft och hittade rätt placering – men Selmani kunde avgöra i omgång fem. Den historiska sparken som satte hela Bajenland i extas smet in vid högerstolpen.

 

 

 

Matchfakta finns här.

 

 

Foto: Bildbyrån

ANNONSER

Comments

comments

ANNONS