ANNONS

Krönika: Starka alla dagar

Av Hans-Olov Öberg, Publicerat för 1 månad sedan.

Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

 

Söndag förmiddag. Mina nya vita sneakers väntar otåligt i hallen. Fågelkvitter –  rätt ovanligt på Tjärhovsplan – letar sig in genom den halvöppna balkongdörren. Solen värmer redan mot fönstren. Bajenflaggan hänger traditionsenligt på balkongen mot gatan; fladdrar rastlöst i vinden.

 

Går in i köket där C dragit igång Kentalistan. Klockan är kanske fem någonstans i världen just nu, men karantän eller ingen karantän, här är klockan hemmapremiär precis hela dagen och F U very much, Corona, den första kalla pssschtar i diskret protest mot Hela Situationen.

 

Hela Situationen.

Fan.

Men just idag är vi starka.

Vi är starka alla dagar.

Ty det som EGENTLIGEN är Bajen går inte att sätta i någon karantän. PÅ det som EGENTLIGEN är Bajen biter inga djävla virus.

Har du tänkt på det? Hur mycket som är Bajen inuti dig? Blunda och tänk på en match, visst fungerar det utmärkt?

 

Jag har Hammarbytröjan på mig. Men det spelar ingen roll om jag bär den eller inte, för inuti – i själ och hjärta – är jag alltid 100 procent Bajen. Det är ingenting man tar på och av. Och därmed bär jag också hela min del av vår gemensamma hammarbyhistoria med mig, hela tiden och överallt.  

Som nu.

Jag blundar och blixtsnabbt är jag där.

På Medis.

Jag visste det! Vi är där allihop, faktiskt. Sångerna ekar över torget, blandas med en säckpipa från klanarna, bangers i Björnsan och klickpysandet från diskret nyöppnade ölburkar.

Fan, det händer ändå. Hur är det möjligt?

Men jag ser det ju, jag känner det och jag njuter av att ingen djävel kan ta ifrån mig känslan av att här går marschen, precis som vanligt även om det mesta utspelar sig bakom mitt pannben.

Grönvit rök i ögonen, aska på jackan och just nu är det en bra idé att halsduken är nytvättad. 

 

Vi går, it’s actually happening, och tusan om inte alla som brukar titta på spektaklet står precis som vanligt på sina balkonger och vinkar förbindligt. Jag tar en klunk till och njuter av att vara en del av världens mäktigaste spökbrigad av tusentals och åter tusentals bajare, som precis som jag just nu frammanar marschen för sina inre syner.

Det är VI som är HAMMARBY. Karantän or no karantän.

Nu känner jag en rysning på armarna.

 

Vi kommer fram, jag spolar förbi insläppsköerna och går rakt upp på min adrenalinmazarinläktare. Trummorna från klacken dånar rytmiskt och ovanligt suggestivt; sången har lyft taket och mot klarblå himmel stuffar solglittret som om det var någon tevesänd danstävling på gång.

Just idag är vi starka.

Vi är starka alla dagar.

En visselsignal skär igenom bruset och KOMIGENBAJEN, avsparken är lagd och premiären är – karantän eller ej – igång.

 

Ingen kan ta ifrån oss den inre matchen. Vi har lösplåtar, säsongsplåtar och stödplåtar så det räcker till en djävla snöstorm av plåtar, inför Nacka är vi alla plåtisar från Bagis och nu utspelar sig någonting som får maggropen att dra ihop sig, nackhåren att resa sig och tårarna att samlas för avgång i ögonvrårna.

 

Jag ser det tydligt: det är Kingson som gör utsparken, snappas upp av Max som rusar över halva planen och lirar ut mot Emil som vindsnabbt flyger längs vänsterkanten, ett inlägg mot Israelsson som liksom bara HÄNGER där i luften och det står 1-0. Motståndarna försöker sticka upp men bryts av Mikkel som sidledspassar Samba-Erik och så är allt igång igen. Jag ser Petter Anderson tempoväxla, vägga med Tanken och ..är det Runa som drar in tvåan med vänster binjure?

 

I mitt huvud, alltså.

Hur är det i ditt?

När jag blundar och lutar mig tillbaka är det alltid bra Bajenmatcher som spelas upp, ett pärlband av situationer och sekvenser – och på något sätt, mot alla odds, kommer vi alltid ut som Bäst.

Ändå.

Vi kramas och high-fivear på läktaren. Slänger upp mössor i luften, virvlar halsdukarna och nere på planen jonglerar Kennedy med ölglas efter att ha skruvat in en hörna. Någon från motståndarklacken kastar en krycka på Erkan.

Gå marschen ändå idag!

Gå på matchen ändå!

Så länge vi är överens om att det är vi som är Hammarby blir allting bra.

Just idag är vi starka.

Liksom alla dagar.

Skål.

Ändå.

 

Och Fuck You Coronadjävel.

ANNONSER

Comments

comments