toggle menu

ANNONS

Motståndarkollen: Hudiksvalls FF

Av Mattias Jansson, Publicerat för 3 månader sedan.

I kväll går Hammarby in i Svenska Cupens andra omgång, som Hudiksvalls FF tagit sig till genom att bortaslå Friska Viljor med 3-1. Till vardags håller HuFF till i Ettan Norra, där man är nykomling. Även om laget har ett skapligt utgångsläge i bottenstriden inför de fem avslutande omgångarna, så är trenden sisådär – men efter 107 dagar utan seger kom i lördags en livsviktig 1-0-vinst mot Täby. Här är en titt på motståndarklubben inför cupmatchen.

 

 

HuFF: Ja, det är så föreningen vill förkorta sig. Hudiksvalls Förenade Fotboll bildades 2011 genom ett lokalt samarbete, medan föreningen har anor betydligt längre tillbaka i tiden. 90 år, närmare bestämt. Den 18 maj 1931 grundades Hudiksvalls Arbetares Bollklubb på Café Runan i kuststaden mellan Gävle och Sundsvall. Ungdomarna som samlats på fiket arbetade på Håstaholmens sågverk, därav namnet. Ledningen på verket satte sig på tvären – för att stödja, eller åtminstone inte motarbeta den nya klubben behövde ”Arbetares” försvinna ur namnet. Knegargänget hade ju ordnat ett klubbmärke och ville åtminstone behålla initialerna, så efter fyra år ändrades namnet till Hudiksvalls Allmänna Bollklubb. Identiteten fanns dock kvar.

 

ABK, som klubben allmänt kallades, ägnade sig även åt bland annat skidor och handboll men rönte störst framgångar i boxningsringen. De egna pugilisterna vann gott om titlar, och man anordnade också galor hemma i ”Hudik” där idrottshallen stod klar 1955. Intresset svajade dock kommande årtionden och boxningen lades ner 1989. På fotbollssidan var ABK mer eller mindre motarbetat av Strands IF och Hudiksvalls IF, som hade representanter i Idrottsplanstyrelsen, vilken inte var särskilt tillmötesgående när det gällde matchtider på den 1939 inviga Glysisvallen. Mönstret kändes igen – exempelvis lät Strand och HIF inte ABK medarrangera Propagandaskidtävlingen i staden. Motiveringen var att stadsläkaren Lars Ulvhammar och tandläkaren David Diamant, som skänkt priserna, skulle kunna ta illa vid sig om ABK – som uppfattades som en politisk klubb – medverkade.

 

Efter att ha hållit till i de lokala fotbollsserierna nådde ABK 1961 Division 5, och efter uppflyttning fick laget för första gången ta sig an de båda antagonisterna – just det, Strand och HIF. 700 såg 4-0-derbysegern mot HIF och tre dagar senare slöt 800 upp för att se 3-1-vinsten mot Strand. Framgångarna ledde till att ABK släpptes in för att träna på Glysis. 1975 nådde ABK Division 2, dåtidens näst högsta serie, för första gången. Hemmamatchen i kvalet sågs av hela 3113 åskådare. ABK blev kvar på denna nivå i fem år, en period som får ses som klubbens glansdagar. Mot slutet av 1980-talet skulle laget tränas av Lars Lagerbäck, men ABK kom aldrig tillbaka till elitfotbollen.

 

2010 blev den sista säsongen under detta anrika namn, och i slutomgångens 88:e minut fick epoken ett lyckligt slut, då Cristoffer ”Våfflan” Ericsons 2-2-mål mot Köping innebar säkrat kontrakt i Division 2 (som förstås numer är fjärde serienivån). Inför 2011 inleddes så ett samarbete med åtta närliggande klubbar, vilket alltså mynnade ut i Hudiksvalls Förenade Fotboll. HuFF blev under jungfrusäsongen tvåa efter Östersunds FK, en placering som man närmast prenumererade på under 2010-talet. Men i fjol kunde HuFF äntligen ta hem sin Division 2-serie och kliva upp i Ettan Norra. Under åren i Division 2 hade föreningen stundtals ett publikstöd som förr i tiden – vi var några stycken som höjde på ögonbrynen då Glysis huvudläktare pryddes av riktigt skapliga tifoarrangemang.

 

Kaptenen och bäste målskytten Cihan Sener (Bildbyrån)

 

Truppen: För den Ettan Norra-oinsatte finns kanske inte mycket att haja till över, men några namn lägger vi ändå märke till. Liverpool-fostrade Liam Collings hamnade som många andra unga engelska spelare i Sverige via Ytterhogdals IF. Amaro Bahtijar är mittfältaren och nyckelspelaren som efter tonårsdebut för GIF Sundsvall och provspel för Udinese kom till Hudiksvall via Division 5-spel. Annars har påfallande många funnits i truppen länge och alltså gjort flertalet säsonger ihop i tvåan. 25-årige Cihan Sener, som gjort nio av lagets 23 seriemål, är ett bra exempel på det hemvävda – kaptenen och högeryttern gör sin sjunde säsong i klubben.

 

 

Säsongen hittills: Om HuFF hänger kvar, vilket det mesta tyder på, så hänger det mycket ihop med en stark vårsäsong med 18 poäng på dessa elva matcher. Den enda rejäla plumpen var där 0-5 borta mot seriesuveränen Brommapojkarna. Både i sista våromgången och i första höstomgången åkte Hudiksvall på tvåmålsförluster mot Sandviken, och det fortsatte att gå kärvt; ytterligare fyra raka förluster där hela 0-8 borta mot Sylvia (förvisso med fyra startspelare avstängda) förstås sticker ut.

 

Först i sjätte matchen efter uppehållet tog Hudiksvall poäng igen – i säsongens andra 1-1-möte med Hammarby TFF. Hädanefter fick tränarduon Benny Dahlin och Eva Lambertsson uppenbarligen styr på defensiven – efter att dittills ha snittat nära två insläppta mål per match, så blev resultatraden som följer: 0-0 mot Karlstad, 1-1 i Umeå, 0-0 mot Haninge, 1-0 mot Täby. Den sistnämnda matchen var av sexpoängskaraktär och betydde att laget har fyra poäng ner till strecket och just Täby – och visst var det Sener som chippade in segermålet i 90:e minuten. Nu väntar en av säsongens höjdpunkter, och en match där HuFF såklart kan uppträda betydligt mer avslappnat än i kontraktsstriden.

 

 

Foto överst: Bildbyrån

ANNONSER

Comments

comments

ANNONS