Det svänger snabbt i surret. Först såg en enig expertis Häcken som favorit i ett tänkt tvålagsrace med Hammarby. Efter en knackig säsongsinledning på Hisingen delades guldet ut till Södermalm två omgångar in. Och nu när Bollklubben knappade in två poäng föregående helg, så hade en gulsvart vinst i kvällens möte på Kanalplan väl gett klar fördel framgent. Även för den som inte har lust att hänga med i den lynnigheten, så är det uppenbart att vi står inför en högkalibrig och viktig drabbning. Här är en närmre titt på BK Häcken inför kvällens stormatch på Södermalm.

Historik: Nja. Damfotboll har Bollklubben visserligen bedrivit sedan 1978, men sett till organisationsnumret pendlar Häckens representationslag – i praktiken fungerande som utvecklingsgäng – mellan Elitettan och serien under. Föregångaren till det damallsvenska Häcken har visserligen än tidigare anor; Landvetter IF bildades 1970. Säsongen 1999 började man istället att kalla sig Kopparbergs/Landvetter och 2004 blev Kopparbergs/Göteborg FC det nya namnet, sedan föreningen flyttat in till Göteborg och Valhalla IP, och satsningen blev framgångsrik. Cider-magnaten Peter Bronsman ledsnade dock, trots att man slutligen nådde guldet 2020 – och BK Häcken fick då frågan om att ta över mästarlaget.

Julie Blakstad, då på lån hos Häcken, grämer sig under cupfinalen 2023

Sedan dess har man gjort väldigt mycket rätt. Även om inte alla på läktarna, där det trots allt funnits en liten supporterkultur sedan decennier, valde att hoppa på damtåget. Och även om de sportsliga resultaten präglats av att inte riktigt nå ända fram. Det blivit fyra raka och mer eller mindre försmädliga allsvenska andraplaceringar sedan övertagandet, där tvekampen mot Hammarby 2023 förstås sticker ut. En titel har bärgats – Svenska Cupen 2021 med 3-0 i avgörandet mot Eskilstuna, där Rosengård i semifinalen var ett större test. Men även i cupen har Häcken annars varit en konstant tvåa; finalförluster mot Rosengård, Hammarby och senast Piteå. I inbördes möten är Bollklubben en konsekvent svår nöt att knäcka för Bajen – det är inte bara herrlaget som aldrig vunnit på Bravida Arena. I fjol vann de gulsvarta alla tre matcherna, inklusive straffavgörandet i cupsemin.

Vinterfönstret: Häcken hade en rejäl bredd i sin spets under fjolåret och hade nog kalkylerat med att tappa eller sälja flertalet profilerade spelare. Så blev det också. Holländska veteran-backupmålvakten Loes Geurts slutade, medan defensiva Josefine Rybrink och Elma Junttila Nelhage gick till Tottenham respektive Lyon då deras kontrakt löpt ut. Finländska landslagsytterbacken Katariina Kosola hamnade i Malmö FF där speltiden blir en annan. Från mittfältet gjordes två skapliga försäljningar, kapten Filippa Curmark som lämnade för Fiorentina och engelska U23-landslagets Ruby Grant som numer är i Bayer Leverkusen. Slutligen såldes riviga kanadensiska anfallaren Clarissa Larisey till Crystal Palace.

Inga dussinlirare ut, alltså. Men i och med nämnda bredd förelåg inte behovet att rekrytera i motsvarande utsträckning. Den stora värvningen är Elin Rubenssons återkomst till Hisingen. Skånskan som annars slog igenom i LdB och Rosengård var även Malmö FF starkt intresserat av, enligt samstämmiga rykten, men Häcken vann alltså dragkampen efter en kort sejour i Houston Dash för landslagsmittfältaren. Annars har det mest handlat om till synes smarta värvningar för truppnumerären. 20-åriga Fanney Birkisdóttir är redan etta mellan Islands stolpar medan jämnåriga försvararna Nesrin Akgün och Emilie Byrnak har gjort starka säsonger i Växjö respektive Nordsjælland. Något av en late bloomer är Carly Wickenheiser, född i St Louis, som valt Kanadas landslag och kallades in för första gången i år – som 27-åring. Mittfältaren har lirat i Sverige länge och jobbat sig upp; från Morön och KIF Örebro till en nyckelroll i Kristianstad senast. Och så är 23-åriga brassen Helena Sampaio ny från den amerikanska collegefotbollen.

2-2-jublet fastnade i halsen efter upphämtningen i premiären

Säsongen hittills: Det började oerhört övertygande resultatmässigt. Häcken körde över motståndet i Svenska Cupens gruppspel – 7-1 mot Vittsjö, 5-0 i Umeå och 4-2 mot Djurgården. Inget snack på pappret och 16-3 i målkvot; då noterade få att blåränderna stått upp påfallande skapligt på Hisingen. Där skulle Bollklubben åka på en rejäl snyting i den damallsvenska premiären. Mål av Felicia Schröder och Tabby Tindell innebar visserligen att man hämtade upp 0-2 till 2-2, sedan den för oss grönvita alltför välbekanta Izzy D'Aquila gjort två tidiga mål för MFF. Men då alla väntade sig en kraftig gulsvart anstormning efter kvitteringen i 81:a, så gavs istället 2-3-läget bort direkt på avspark till en Sara Kanutte som tackade och tog emot.

Ett redan pressat Häcken reste till Skåne för att ta sig an KDFF. På förhand var förstås detta ett förväntat toppmöte, men de orange skulle imponera föga under de inledande serieomgångarna. Enda segern fram till innevarande omgångs trepoängare bärgades i hemmapremiären, då man slog Häcken med 2-0. Redan här var således avståndet upp till Hammarby sex poäng – och samma expertis som spått en tajt guldstrid klubbarna emellan började, två omgångar in, att placera guldet på Södermalm. Lynnigt i överkant, förstås.

Till att börja med var Häckens närmaste två uppgifter tacksamma. Schröder, som gjorde hattrick mot Norrköping på 17-årsdagen i fjol, svarade på sin nästa födelsedag för fyra (!) baljor mot Vittsjö i en femetta och repris på utskåpningen i cupen. Fortfarande klaffade inte spelet helt, men skillnaden i individuell skicklighet var alltså för stor. Detsamma gällde då även nästa match spelades hemma, mot Växjö, en jämnare tillställning som levde tills Schröder gjorde 3-1 mitt i andra halvlek. Och nog låter det kanske väl kritiskt att sätta frågetecken efter en 4-0-bortaseger mot erkänt svårspelade ”Peking”, men den var i överkant. I följande cupsemifinal på ”Parken” hade Norrköping koll på de tidiga bollarna bakom backlinjen – och då hade Häcken inget motmedel mot östgötskornas fysik. En rejäl scenförändring och missräkning; först då Bollklubben bjudits på ett straffmål i 89:e var man nära att greja förlängning. Visst grus i maskineriet har det alltså rört sig om. Samtidigt är säsongen inte bara lång. Häcken är dessutom inte mer än fyra poäng bakom Bajen inför kvällens möte, sedan man ju knaprat in två pinnar i femte omgången.

Truppläget: Här finns övertydligt sparkapital i Anna Anvegård, som är på väg tillbaka efter en knäskada och nu gör efterlängtad comeback i Häckens matchtrupp. Riktigt där än är inte australiensiska veteranen Aivi Luik som varit fotskadad. Rubensson som låg förkyld och satt ur spel till cupsemin missar även denna match. Redo är heller inte Matilda Nildén som dras med vadbesvär. Mer positivt är att Alice Bergström och Hanna Wijk även de är tillbaka i speldugligt skick efter känningar.

Se upp med: Ellen Wangerheims främsta konkurrent om skytteligatiteln ser, tidigt in på säsongen, ut att heta Schröder. Förstås finns fler kvaliteter hos anfallaren än snabbheten, som hon delar med flera i Bollklubbens offensiv, men just speeden i omställningarna har ju fällt Bajen mot Häcken förr.

Mattias Jansson