På torsdagskvällen ställs Bajen mot Halmstads BK på bortaplan. HBK har inlett med två klara förluster och två kompakta 1-0-vinster och här tar vi en närmre titt på de blåsvarta hallänningarna.

Historik: Det här med födelsedatum blir ibland lite godtyckligt. HBK firar inträdet i Riksidrottsförbundet den 6 mars 1914, men bildades den 7 februari, av en grupp spelare i IFK Halmstad som inte var nöjda med hur saker och ting fungerade i stadens kamratförening. Inledningsvis ägnade man sig utöver fotbollen även åt bandy, friidrott och simning. 1922 invigdes Örjans vall och om du undrat över det lite udda namnet, så kommer det sig av att Sankt Örjans kapell (en del av ett dominikanerkloster) tidigare låg på platsen. Arenan missade senare på 1920-talet förstaplatsen i omröstningen om de bästa i landet, eftersom det saknades varmvatten i duscharna. Efter att det gått allt bättre i distriktsmästerskapet där IS Halmia och IFK länge tronat lyckades Halmstad vinna Hallandsserien 1923 och på så vis nå Sydsvenskan, där man snart också blev ett topplag, men föll i kvalspelet mot Elfsborg till Allsvenskan 1927.

Till säsongen 1932/33 klev Halmia upp i Allsvenskan. Antagligen hade stadens starkaste lag för lång tid framöver varit rödvitt, om kampanjen som idrottssällskapet bedrev ihop med Hallandsposten lyckats, då den syftade till att de bästa HBK-spelarna skulle övertalas att ansluta till Halmia. Styrkeförhållande skiftade redan nästa säsong, då HBK för första gången nådde Allsvenskan och till på köpet skrällartat tog brons, samtidigt som ISH åkte ur. Det skulle emellertid dröja innan Bollklubben cementerades som bäst i stan; denna sejour blev treårig, då man föll i en avgörande slutomgångsmatch mot IK Sleipner – under epoken då de var klart bättre än IFK Norrköping. HBK har egentligen aldrig slutat pendla mellan Allsvenskan och andradivisionen. Dock har man storhetstider bakom sig – SM-gulden 1976 och 1979 utgjorde den första. Det sistnämnda året var det senaste allsvenska för Halmia, som i våra dagar konkurrerar bättre på damsidan där derbyna i tredjedivisionen ständigt lockar tusentals till Örjans vall. 1997 bröt Bollklubben dominansen hos ”Halmstad Norra” (IFK Göteborg som ständigt värvade från HBK) och guldet säsongen 2000. I skrivande stund gör HBK ännu ett försök att etablera sig, då man var nykomling och slutade tolva i fjol.

Mats Jingblad, sedermera sportchef i Bajen, oroar i vårmötet på Örjans vall 1985


Övergångar: Kontinuitet är metoden som ska säkra fortsatt allsvensk status. Några spelare har ändå bytts ut från fjolårstruppen. Benjamin Hjertstrand som färgade desto mer i Brages och Örebros försvarslinjer än i HBK har gett sig ut på äventyr; kazakiska ligan och Zhenis. På mittfältet finns tydligare tapp i Erik Ahlstrand och Kazper Karlsson, som inbringat bra slantar till klubben från St Pauli respektive Bologna. Hela målvaktsbesättningen är också borta – Malkolm Nilsson Säfqvist valde Djurgården då hans mående förbättrats och Malte Påhlsson lämnade för ÖSK, medan Marko Johansson återvände till Hamburg efter sin lånesejour.

Förstås fick HBK börja längst bak i planen. Förstahandskarna har numer Tim Rönning, som efter åren i Elfsborgs klack aldrig riktigt fick/tog chansen på planen. Närodlad är trolige backupen, Tim Erlandsson, faktiskt än mer än hos Falkenbergs FF där han vaktat buren de senaste fyra åren – 27-åringen är efter åtta år åter hos ungdomsklubben han lämnade för ett försök i Nottingham Forest. Hos en annan länsgranne, degraderade Varberg, hittade man vänsterbacken och brassen Vinicius Nogueira. HBK har också fyllt mittfältsluckorna med två isländska late bloomers, 27-åringen Birnir Snær Ingason från Vikingur och 29-årige Gísli Eyjólfsson från Breidablik, som båda nosar på A-landslaget. Slutligen har man värvat hem målvakts-klubbikonen Håkan Svenssons grabb, anfallaren Rasmus Wiedesheim-Paul, då treårskontraktet med Rosenborg löpt ut.

Säsongen hittills: Halmstad gick till kvartsfinal i Svenska Cupen (i kraft av 3-2 mot Helsingborg, 1-1 mot Trelleborgs FF och 1-0 på Grimsta), men var där inte nära att rå på Malmö FF; 0-4, den enskilda uppvisning som gjorde MFF till en av tidernas största seriefavoriter. I andra ändan av tabellen lär vi hitta HBK. Premiären blev motig, 0-3 på Studenternas, innan Magnus Haglunds och Pelle Olssons mannar studsade tillbaka och hittade rätt parkeringsyta för sin buss – 1-0-vinsterna mot ”Blåvitt” och VSK kom efter mål någon minut in och ett mycket kompakt agerande där Erlandsson ryckte in och tog straff i Västerås. Senast fick hemmapubliken dock se en insats som bör betyda revanschlust – i 0-2-mötet med BP var man aldrig nära.

Truppläget: Förra omgången var inte vilken omgång som helst. HBK släppte in två mål för första gången i år – vilket kan ha ett samband med att 42-årige Andreas Johansson, efter 17 (!) år i svensk fotboll där han inte missat en enda match på grund av skada (om än några till följd av barnafödande, covid och avstängningar), faktiskt gjorde just detta. Mittbacken kommer inte till spel heller mot Hammarby. I övrigt är truppen kvitt några skavanker från säsongsinledningen.

Kompisar från förr: Nä, dagens HBK saknar HIF-bekantingar. Däremot ställs Edvin Kurtulus mot lillebrorsan Bleon, som flyttades upp i den blåsvarta A-truppen till i år och alltjämt väntar på sin debut, men är uttagen på torsdagen.

Se upp med: Ett tidigt baklängesmål... Och så kan ju Montader Madjeds landslagspolare Amir Al-Ammari blixtra till kreativt.

Läs också: Vi synar Hammarby IF och Morgondagens trupp (på hbk.se).

Mattias Jansson

Foto: Bildbyrån