Hammarby har chansen till snabb revansch på ”Blåvitt” efter kvartsfinalförlusten. Här är en kort titt på vad som hänt hos premiärmotståndaren sedan dess.

Vinterfönster, försäsong och cupgruppspel med mera gick vi igenom i motståndarkollen inför kvartsfinalen. Efter den något uppdaterade klubbhistoriken nedan följer således en kortare titt på vad som hänt hos ”Blåvitt” sedan dess.

Historik: Hösten 1904 blev IFK Göteborg den trettionionde kamratföreningen i Sverige (och Finland), genom en sammanslagning av Annedals SK och IF Kamraterna, initierad på Café Olivedal av ett tjog ungdomar. De första åren gick omöjliga Örgryte inte att rubba, men IFK skulle visa sig att räkna med, och tog tre SM-tecken innan Allsvenskan infördes. Precis som Hammarby fanns IFK med i den rikstäckande seriens första upplaga. Laget blev då tvåa och det första serieguldet kom 1934/35.

”Blåvitt” vann guldstriden mot GAIS 1942 och stod även som segrare 1958 och 1969, men efter den sistnämnda SM-titeln degraderades laget följande säsong. Medan sången tagit fart på Söderstadion denna höst skapade den blåvita publiken rubriker av andra slag, då tillresta anhängare med åtta minuter kvar av 0-1-bortaförlusten mot Örebro försökte förstöra målställningen. Och det skulle bli ett inledningsvis tungt 1970-tal. Men framgångsrika värvningar från närområdet – Torbjörn Nilsson, Glenn Hysén och Glenn Strömberg från Jonsered, Warta och Lerkil – skulle bidra till att det vände uppåt, rejält. Detsamma måste sägas om rekryteringen av Degerfors tränare Sven-Göran Eriksson.

IFK Göteborg skulle inte bara dominera svensk fotboll (tio SM-tecken mellan 1982 och 1996) i nära två decennier, utan också skörda kontinentala framgångar – när IFK ställdes mot Bajen i SM-finalen 1982 var det som regerande Uefacupmästare då man finalbesegrat Hamburg. 1986 var ”Blåvitt” en straffläggning mot Barcelona ifrån finalplatsen i Mästarcupen och året därpå vann man återigen Uefacupen efter finalseger mot Dundee United. Dominansen fortgick på 1990-talet med framgångar även sedan Mästarcupen blivit Champions League, men bröts 1997 av det Halmstad som man ofta värvat ifrån. Efter millennieskiftet har IFK kammat hem fyra titlar i Svenska Cupen, men SM-guldet 2007 efter elva års väntan är det senaste. På kortsidan sjungs ”vi ska bli vad vi har varit” och ”stå upp för vår historia” – möjligen lite betungande för de senaste årens upplagor. Trettondeplaceringen 2023 var klubbens sämsta allsvenska placering någonsin (hösten 1970 som ju var roligare ur grönvitt hänseende slutade med blåvit nedflyttning som tabellelva). Och i fjol klarade man samma plats 13 tack vare att Värnamo gjort färre mål.

Sedan cupkvarten: I semifinalen väntade ett tungviktsmöte med Malmö FF där IFK ju tog drabbningen till förlängning, efter att ha hämtat upp 0-2 till 2-2, men till slut fick se sig slaget. Cupspelet kan ju inte beskrivas som något annat än ett jättekliv i rätt riktning – och nu är det få som tror på en tredje allsvensk trettondeplacering i följd. Efter uttåget väntade genrep mot IFK Mariehamn, där ”Blåvitt” gick segrande med 2-0. Målen stod nya anfallarna Max Fenger och Bajen-värvade Sebastian Clemmensen för.

Truppläget: Gott, med undantag för att Lucas Kåhed och Arbnor Mucolli alltjämt rehabar.

Se upp med: De två nämnda offensiva pjäserna, i de billbornska omställningarna.

Mattias Jansson

Foto: Bildbyrån