Hammarbys P19-killar var på en minst sagt händelserik utflykt till Sveriges baksida under söndagen. Häcken hade en 3-0-ledning med tre fjärdedelar av matchen spelad, men Bajen lyckades vända på steken, med avgörande på tilläggstid. Här berättar huvudtränare Fredrik Samuelsson om den matchen, medan det föregående 2-2-mötet med AIK även det följs upp.

Förra helgen blev det 2-2 hemma mot AIK. Om vi börjar där, Fredrik; hur lyder din syn på den matchen?
– En match som vi startar väldigt bra. Vi tar ledningen efter någon minut och kontrollerar händelserna relativt väl. Vi gör 2-0 på en frispark i mitten av första halvlek och utan att vi då har spelat anmärkningsvärt bra eller dominerat matchen, så leder vi ändå med 2-0. Strax innan halvtid tilldöms AIK en enligt mig tveksam straff som de reducerar på. Vi går in i paus med en 2-1-ledning som borde ha varit 2-0, med tanke på att de får målet så sent och att det som sagt är ett tveksamt domslut.

– I andra halvlek startar vi helt okej. Vi tar tag i taktpinnen och trycker ner AIK ganska djupt. Men vi går bort oss i pressen vid ett tillfälle och deras spelare kommer rättvänd mot vår backlinje och krutar in 2-2 i krysset, ett bra avslut från 20 meter. Sedan skulle jag säga att det är en ganska jämn match, fram till att det är tio minuter kvar, då vi tar över igen och har två situationer som vi anser att vi bör få straff på. Men domaren friar. Med tanke på att vi ledde med 2-0 och hade full kontroll när matchuret stod på 44 minuter, så känns det som två förlorade poäng. Som helhet en okej insats, men inte mer än så.

Och i går var ni i Göteborg där det blev en väldigt dramatisk tillställning.
– Ja, då kan man säga att det är lite omvänt jämfört med förra omgången. Vi gör en hyfsad första halvlek, bättre än den mot AIK föregående helg, men ligger under med 2-0 efter en fast situation och ett snyggt mål med kombinationsspel av Häcken.

– Vi går in i halvtid och snackar ihop oss och kommer överens om hur vi ska attackera andra halvlek – och den planen faller ju sönder och samman eftersom de gör mål tio sekunder efter avsparken… 3-0. Där och då känns det rätt tungt, för dels är resultatet som det är, och dels för vi heller liksom inte bett i vårt presspel i andra utan vi får springa runt och jaga boll i ett 3-0-underläge vilket känns rätt tufft.

Och ändå kom killarna tillbaka…
– Ja, med 20-25 minuter kvar, så bestämmer vi oss för att gå över i ett man-man-spel och springa runt och jaga dem över hela planen för att försöka få tag i bollen. Vi lyckas reducera och därefter får vi bett i pressen på ett annat sätt och de känns ganska stressade. Vi utnyttjar vårt inläggsspel ganska bra; de har lite problem att försvara sin box i båda halvlekarna och vi fortsätter att nyttja det övertag vi har i boxen… och gör ytterligare två mål via inläggsspel. Helt plötsligt står det tre lika, i en match som kändes förlorad en kvart tidigare.

– När vi gör 3-3 är det sex-sju minuter kvar, men vi har momentum då, och bestämmer oss för att ”vi faller inte av nu och bevakar utan vi fortsätter bara att jaga dem”. På övertid får vi en chans när Adam Akimey kommer i ett friläge där han avslutar snyggt, stolpe in. Det är en konstig match, där det kunde ha gått hur som helst, för det är också en av de matcher där vi har släppt till mest målchanser. I första halvlek har vi hyfsad kontroll, men i andra kan de under en period punktera matchen. Men när vi får vårt 3-1-mål tror jag att det blir psykologiskt jobbigt för dem, för att de haft en ganska tung period bakom sig. xG i den här matchen känns som att det kan vara 7-7, haha, så det är en öppen historia. Men vi visar någon sorts moral och fysiskt styrka i alla fall; att komma tillbaka från 0-3 till vändning. All kredd till pojkarnas vilja att inte förlora.

Kanske ganska rimligt med fyra pinnar på de här två matcherna, då?
– Ja, faktiskt, mot AIK borde vi ha vunnit och den här kan gå hur som helst. Det är en bra sammanfattning.

Matchfakta och tabell finns här. I nästa omgång, nu på lördag klockan 13.00, tar Hammarbys P19-lag emot Djurgården på Kanalplan.

Arkivfoto: Anders Ögren