Det är kvällar som denna, som man borde ha växlat några ord med Bolletinens ständigt utsände på pressläktaren – för perspektiv. Frågan är nämligen om det här var den galnaste damallsvenska holmgången som spelats. På hammarbyfotboll.se utlovades för knappt ett dygn sedan ”något helt annat” än tidigare publikfester på damsidan och visst levererades det på planen, där över 15 000 fick se en seriefinal som inte bara var vansinnigt dramatisk, utan också hade såväl nerv som kvalitet av högsta märke.

Peter Jonsson

En annan rimlig frågeställning är faktiskt om något lag i världen hade vunnit dagens första halvtimme mot Hammarby. Vi återkommer till dessa 30, för mycket av förhandssnacket hade – när media väl kunde slita sig från att hävda att Bajens uppgift i den här matchen var att ”hålla guldstriden vid liv” – handlat om vilka nyckelpjäser som lagen kunde ställa på planen från start.

Häcken lyckades inte få Elin Rubensson, Sveriges kanske bästa spelare i VM, i speldugligt skick trots att det under veckan gick åt det hållet – medan landslagskompisen Anna Sandberg däremot fanns på vänsterbacken. HIF kunde å sin sida ställa Simone Boye i mittlåset, Julia Roddar som var disponibel efter sin avstängning invid Smilla Vallotto på innermittfältet och Ellen Wangerheim – tidvis ur träning i veckan – som spjutspets. Inte oviktigt för centrallinjen, direkt. Tio minuter sinkade, då storpubliken muddrats eftertryckligt, äntrade tabellens tvåa och etta Tele2 Arenas innerplan. Detta till ett så självsäkert tifo att en och annan nog tog sig för pannan.

Det gjorde emellertid inte Hammarbys spelare. Boye fick en bra första aktion då hon höll undan jättelöftet Felicia Schröder i Häckens första framstöt, minuten in. Och 24 sekunder efter att Anna Tamminen slagit insparken, så pekade huvuddomaren på straffpunkten. Emma Westin, åter på högerflanken efter gästspel centralt, tog hand om ett inkast på egen planhalva och sedan gick det undan. Wangerheim och Matilda Vinberg stångades i sina en mot en-dueller och Westin kunde kliva fram – bokstavligen, med en stickare till Madelen Janogy. ”Madde” löpte ifrån bevakningen och hann in i straffområdet, innan Marika Bergman Lundin krokade upp henne.

Till skillnad från hur det såg ut då Linköping fick straff förra helgen, så var de grönvita spelarna på tårna för en retur. Det kubbades för fullt på linjen och Eva Nyström fick därmed stå obehagligt länge i början av sin ansats. Men inte ens ett litet hjärnsläpp, där mittbacken klev fram med fel fot och fick stanna upp i ansatsen, kunde sätta stopp – Nyström skickade upp 1-0 i krysset med högern.

Det är med resten på näthinnan lätt att glömma hur Häcken, offensivt skickliga även om det varit krampaktigt med målproduktionen under hösten, aldrig var ofarligt i sista tredjedelen ens under den här halvtimmen. Åtta minuter in kom ett inspel från vänster som Boye skulle bryta till hörna – bollen fick en vid första anblick läskig båge, men blev ett höstlöv som singlade ner i Tamminens nävar. Fem minuter därpå blev uppgiften och bollträffen en annan. Anna Anvegård vek in från vänster och kunde ha tryckt dit en kopia på vilken Viktor Djukanović-strut som helst, men HIF-målvakten sträckte ut och fick hjälp av bortre stolpens utsida.

Men det här var Bajens matchinledning. Kvarten in blev en dubbelhörna halvfarlig, och ett par minuter därefter resulterade nästa. Flipper uppstod i boxen efter Jonna Anderssons lyftning och Janogy kunde ta ner bollen på bröstet och skicka iväg en hög halvvolley, där Jennifer Falk var chanslös med dussinet spelare i synfältet. Det firades vilt med storpubliken, men Hammarby samlades sedan också för ett surr om att hålla fokus. Och visst agerade man därefter. Inte minst fortsatte presspelet att bita, och innan vi nått halvlekens mitt fick Falk – som dittills släppt in sju mål på 24 seriematcher – vittja sitt nät en tredje gång. Vinberg vann bollen åt Wangerheim som drev in och fram den från högersidan, till ett läge att släppa ut lädret till vänster och mot Andersson. Passningen och löpningen tajmade perfekt och ett välplacerat avslut vid bortre stolproten senare, så hade HIF en osannolik tremålsledning.

Den kunde också ha blivit större. Hammarby matade på och det var inte förrän efter en halvtimme, då Falk fick en ”känning” och satte sig ner i målområdet, som Mak Lind kunde samla sitt lag och försöka få till en förändring. Den slog väl ut. Häcken gick över till 3-4-3 och kunde, egentligen under hela återstoden av matchen, sätta hemmalaget under en helt annan press i uppspelsfasen.

Vid nästa spelavbrott gjordes också ett tidigt byte där sommarvärvade Katariina Kosola fick lämna plats för Elma Junttila Nelhage. Och i 38:e var reduceringen som borgade för fortsatt spänning ett faktum; Hanna Wijk nöp till från ett inte alltför rent högerläge och Tamminen svarade för en sällsynt groda, då hon på ett märkligt sätt släppte skottet förbi sig. Ett onödigt men inte ologiskt mål; pausvisslan var välkommen. I synnerhet då Rosa Kafaji prickat insidan av stolpen på tilläggstid.

Henric Wauge

No play, just win – eller försöka spela som man inlett matchen? Det var frågan inför andra akten. Det blev något mellanting, där det ändå handlade mycket om försvarsspel då Häcken fick fortsatt träff på sin formationsförändring. Tillställningen hettade till tio minuter in, då Vinberg kapades ett par sekvenser efter att hon ordnat kvällens första varning; medspelarna var lika ursinniga som publiken på östra då kortet denna gång uteblev. Tre minuter därefter tryckte Roberts till Boye med en sen pressatsning, och då vaknade även västra långsidan till.

Wangerheim höll i 56 minuter innan Vilde Hasund tog vid. I samma veva gjorde Häcken ett dubbelbyte som sånär bar tillräcklig frukt; Kafaji och Schröder ersattes av unga duon Monica Jusu Bah och Aisha Masaka. Då anfallarna varit på planen i tre minuter var det livsfarligt i Hammarbys box, efter ett samarbete dem emellan. Tamminen såg ut att kunna skopa upp Jusu Bahs inspel – men då for Avnegård och Alice Carlsson in precis där, i en intern duell så att motlägg uppstod. Andrabollen hade kunnat hamna i en betydligt värre yta, än den där Boye kunde sätta in en befriande spark.

Ytterligare fyra minuter därpå kom nästa jätteläge. Häcken hittade en offensiv yta till vänster, gång på gång, och även om Boye täckte Avnegårds skott hamnade bollen sedan hos Jusu Bah. Slumpartat – men den Umeåvärvade 20-åringen fick mycket påpassligt lädret med sig. Närskottet skulle sedan bara placeras in med bredsidan, men bommade grovt.

Mål i det skedet – och med kalabaliken efteråt då reduceringen väl kom i åtanke, så är frågan verkligen om Bajen hade kunnat resa sig vid 3-2 där, med halva halvleken plus tillägg kvar. För även om Hammarby fick stopp på blödningen, i den mån man kan kalla chansproduktion för det, så hade dramat ytterligare en akt i sig. På läktarplats tog volymen rejäl fart emellanåt, men främst var det här en sådan där tillställning där anspänningen och känsloyttringarna tog över, vilket ju på ett sätt kan ge en minst lika maffig inramning som ett konstant flöde av ramsor. I 87:e kom Häckens andra mål – Jusu Bah fick på ett bra inlägg från vänster efter en längre stunds tryck och Masakas skickliga nickavslut var otagbart.

Den 19-åriga tanzaniskans tredje mål för året innebar att det verkligen var game on på allvar, för första gången sedan i kväll majestätiska Janogys 2-0. Ellen Gibson, som hyllats inför avspark för att ha klivit över 200 matcher och ersatt Roddar under slutkvarten, svarade för en orange kapning fem sekunder efter att spelet satts igång igen men klarade sig med gult. Två minuter efteråt var Sandberg oerhört nära att finna Masaka i bortre ytan med sitt vänsterinlägg, men Tamminen klev fram och sög åt sig bollen. Målvakten skulle komma att spela en avgörande roll i slutskedet. Mindre än en minut senare fann Avnegård ånyo den där vänsterytan och Häcken stormade fram tre mot tre. Yttern valde eget avslut – och Tamminen lyckades göra hörna.

Fyra tilläggsminuter visades upp på skylten och i den tredje vaskades en gulsvart dubbelchans för förarsäte i rejset om SM-guldet fram – Avnegård nöp till efter kalabalik i straffområdet, men möttes av en benparad, och då Masaka försökte med en cykelspark på returen var Boye där och petade så att bollen tappade fart – Tamminen kramade den hårt mot bröstet. Och efter en sista nervkittlande minut blåstes seriefinalen av. Vild grönvit eufori – och den som inte blev sugen på en utflykt till Östergötland kommande lördag efter detta bör nog vara kvalificerad för någon typ av vård.

Bildbyrån

Bajen Fans låter hälsa att fler bussar till Norrköping väntas bli tillgängliga under måndagen. Håll utkik på denna länk – och säkra din biljett på ”Parken” här sålänge!

Foto överst: Kenta Jönsson