Farhågorna om att Hammarbys fokus skulle ligga väl mycket på tisdagens cupfinal kom på skam. Laget hamnade visserligen i tidigt underläge efter bortakaptenen My Catos nickmål, men Maika Hamano räddade kvällen med sina två mål – påpassligt efter en svag brytning innan paus och stilig frisparksvariant efter vilan. Bajens 3-1 kom aldrig och följaktligen blev det nervigt hela vägen in, men den programenliga trepoängaren togs i hamn.

Henric Wauge

Hammarby roterade inte överdrivet i laget, den stundande titelmatchen till trots. Emma Westin fick efter ett par bra inhopp förtroendet till höger medan målskytten från Kristianstad senast, Vilde Hasund, lirade där framme. De sex raka ”Peking”-förlusterna hade tagit udden av såväl succénykomlingsauran som publikhajpen, men på båda dessa fronter skulle ett sargat IFK och tillhörande bortafölje bita ifrån.

Ytterligare ett prunkande hemmatifo förpassade de tillresta till periferin, men åtta minuter in fick hundratalet på den provisoriska södra läktaren luft när Nicole Robertson slog ett högerinlägg som Anna Tamminen visserligen gjorde helt rätt i att släppa, men Bajen-keepern blev måhända ändå lite lättad då bollen slog ner i stålramen ett par decimeter från bortre krysset. Än mer livat i bortalägret blev det förstås i samband med ledningsmålet tre minuter därpå. Efter en överlång högerhörna slogs bollen åter in centralt från vänster, och i boxen kunde kapten My Cato knoppa dit 0-1.

Norrköping låg naturligtvis inte mindre kompakt och disciplinerat i sin 5-4-1-uppställning framgent, och Hammarby hade påfallande svårt att få upp tillräckligt tempo i uppställt anfallsspel. Det var nästan närmre en farlighet då Madelen Janogy med kvarten spelad försökte smyga in i straffområdet och sno åt sig en IFK-målvakten Sofia Hjerns inspark – men blev påkommen en halvmeter på fel sida av domarteamet. Och i ärlighetens namn hade Jennie Egeriis väldigt oannonserade skott från vänsterläge kunnat resultera, om Tamminen som reagerade sent inte hunnit sträcka ut upp mot sitt första kryss.

Därefter var det emellertid spel mot ett mål och den riktiga oron infann sig aldrig. Från det att matchuret tickat upp på 24 minuter utgjordes en hel femminutersperiod av matchen av grönvita hörnor. Hasunds och Kyra Cooney-Cross lyftningar från höger respektive vänster, mot en välpackad box, blev det aldrig riktigt farligt på och trängda Hjern visade styrka i luftrummet. Däremot var hon maktlös minuten efter hörnkanonaden, då HIF fick upp bolltempot. Det första riktigt rappa anfallet resulterade, då Hamano fiskade upp en motläggsbrytning och skickade upp 1-1 i krysset.

Framemot paus snokade ”Snoka” faktiskt sedan upp två bra lägen till återtagen ledning. Först då Alice Carlsson blev liggande på offensiv planhalva varpå Robertson sköt två decimeter över, sedan i 44:e då man inledningsvis faktiskt kom två mot noll efter ett grönvitt bolltapp. Sabina Ravnell fick sin passning förbi Simone Boye, från höger till vänster, men Wilma Leidhammar fick inte sitt skott förbi Tamminen som benparerade.

Henric Wauge

Till andra halvlek fick Julia Roddar och Westin lämna plats för Hanna Folkesson och Thea Sørbo. Duon var högst involverad i den första av många Hammarby-chanser under de avslutande 45 – Sørbo fick fram bollen till Janogy som svarade för en karaktäristiskt stark aktion då hon tryckte sig förbi sin motståndare och fortsatte vidare längs kortlinjen, in från höger. Hasund trycktes omkull i främre ytan, och någon fördel hann inte påbjudas, eftersom Folkesson fanns på plats vid bortre stolpen. ”Folke” skulle bara raka dit bollen, tillbaka vid första stolproten – men sköt utanför.

Då var det nästan som att det började funderas på läktarplats, om det var en ”sån” kväll. Men den där sköna, rätt så tidiga utdelningen skulle komma. Det fordrades en tveksamt dömd frispark till Folkessons fördel – både hon och Elsa Burvall satsade stentufft men sjysst mitt på offensiv planhalva – men då varianten väl satts igång av Cooney-Cross rådde det inga tveksamheter. Hamano smög in från vänster och tog ner lyftningen, innan hon beslutsamt tryckte in 2-1.

Matchbilden var fortsatt intensiv, men då Hammarby gick för tvåmålsledningen i samma mån som man jagat vändningen, så fick Norrköping allt svårare att hänga med. Thea och ”Madde” hade hotande avslut medan Maika slog ett inlägg på Shannon Woellers arm halvvägs mot full tid, där bedömningen blev att avståndet från bollträffen var för kort, trots att inbytta Matilda Vinberg fanns på plats för att avsluta. I svallvågorna efter den situationen fick Carlsson av alla avsluta från nära håll efter en fin kombination, men utanför.

3-1 borde ha kommit just då en av begripliga skäl ovanligt taggad långsidesklack, med hjälp av övriga två sektioner, manat till ökad takt. Vinberg nickbröt Hjerns inspark högt upp och Sørbo stack in bollen till Cooney-Cross till höger i straffområdet. Janogy nåddes av sidledspassningen och hade i princip bara kunnat sätta foten till lädret, men hoppade alldeles för osjälviskt över den till förmån för Hamano, som överrumplades och inte hade brytt sig om att satsa på skott varpå Norrköpingsförsvararen kunde rensa.

Känslan med 2-1 i ryggen var nervigare än vid 0-1 eller 1-1, för då trean uteblev behövdes ju bara en sen situation bakåt för att rasera allt. ”Peking” orkade dock inte skapa något och fick för den delen sällan ens tag i bollen. I andra tilläggsminuten friställdes istället Vinberg av Hamano, men Hjern lyckades rädda, och det blev därmed vinst med uddamålet. Och självklart var en bruten segerlös trend viktigare än alla islossningar i världen.

Peter Jonsson

Härnäst stundar final i Svenska Cupen mot Bollklubben Häcken, nu på tisdag klockan 15.00 – gör som över 15 000 och säkra din biljett här!

Foto överst: Kenta Jönsson