Hammarby och Rosengård bjöd i kvällens tidiga seriefinal 3000 åskådare på en intensiv drabbning, som långa stunder höll hög europeiskt underhållningsvärde, klart förtjänt av ett annat eftermäle. Nu handlade eftersnacket om en situation där Emma Westin trodde sig ha kvitterat i 85:e, där sekvensen fortfarande timmar senare framstår som obegriplig.

0’ Rosengård kom till Hammarby IP som serieledare på målskillnad inför seriefinalen – och även sent till uppvärmningen, då man råkat ut för trafikstrul i Söderort. Det hedrar gästerna lika mycket att ingen gnällde över att den större tv-produktionen önskade avspark på utsatt tid, som att FCR-spelarna efteråt var lika genuint oförstående till det där bortdömda målet som alla andra på arenan. Efter att Alice Carlsson råkat ut för en hjärnskakning under lördagens träning klev Bella Andersson in bredvid Eva Nyström i mittlåset – också en match att startdebutera för Hammarby i. 17-åringen hade dessutom jämnåriga Smilla Holmberg till höger om sig i backlinjen, då Stina Lennartsson dras med en känning efter segern i Piteå. HIF-publiken välkomnade laget in med ett halsduksvev-tifo, och seriefinalen kunde rivstarta – Momoko Tanikawa slog avsparken direkt mot mål, där Moa Edrud var vaken. Alla runt om planen var på hugget denna afton, så även den Bajen-fiskmås som lyckades störa ett bortainkast minuten in.

37’ Det blev således upprört på huvudläktaren då mittbacken Gudrún Arnardóttir tog livtag på Ellen Wangerheim sju minuter in, men slapp ett tidigt kort. Nivån var hög på den fronten, vilket man ju kan uppskatta i en match av denna dignitet, även om båda lagens många bollskickliga lirare nog tyckte annorlunda emellanåt. Första halvtimmen blev en kamp om vilket av lagen som skulle vara spelförande, som Rosengård vann tydligt, då Hammarby uppträdde ganska stirrigt i uppspelsfasen. Dock lyckades gästa inte sätta Edrud i arbete på allvar; ett par avslut slank igenom, men utan att hota rejält. Bajen åt sig dock in i tillställningen efterhand. Bland annat blev det farligt då Eartha Cumings inte fick grepp om Jonna Anderssons hårda högerserve på första hemmahörnan, men de grönvita kom inte åt att trycka dit bollen.

41’ Bajen spelade sig ur den höga pressen allt bättre och ett fint anfall strax innan vilan hade kunnat resultera. Smilla Vallotto sattes under hård press mitt på egen planhalva, men fick hjälp av Emelie Joramo som breddade ut till vänster. Jonna fördelade bollen vidare i korridoren, där Anna Jøsendal förstås snabbt fyllt på. Inlägget hade nått Julie Blakstad i främre ytan, om Arnardóttir inte brutit. Till hörna, menade Blakstad, som dock inte fick gehör. När lagen gick till vila kändes andra halvlek oviss på förhand, även om Rosengård sammantaget uppvisat en annan kyla och snabbtänkthet med bollen.

48’ Men det var Hammarby som kom ut bäst ur omklädningsrummet, med 3000 högljudda i ryggen. Redan två och en halv minut in fick man fram ett första jätteläge att ta ledningen. Vallotto vann bollen i mittcirkeln och Blakstad kunde sätta av centralt i tre mot fyra-läge. Jøsendal fick inspelsförtroendet och fann ”Valle”, men bollen studsade helt oannonserat upp metern innan avslutet skulle avlossas med vänstern, på Kanalplans… inte fullt optimala konstmatta. Högt över, således.

51’ Strax efter att Jøsendal valt eget avslut men skjutit väl rakt på målvakten i nästa omställning på omställning, så gjordes Wangerheim återigen ner av Arnardóttir, nu halvmetern utanför straffområdet. Inget gult heller denna gång, men väl ett högintressant frisparksläge lite från höger. Jøsendal klev fram – och sköt i insidan av första stolpen.

70’ Bella som ihop med resterande spelade upp sig betänkligt efterhand kunde alltså ha fått en riktigt drömdebut, men Hammarbys defensiv lyckades inte hålla koll på Tanikawa matchtiden ut. Efter ett längre anfall kunde Olivia Schough friställa japanskan från vänster, med en riktigt klyftig stickare. Och visst gjorde anfallaren mål även i den sjunde allsvenska omgången, efter pytsar i samtliga de sex inledande matcherna.

Och två minuter efter baklängesbaljan började man dessvärre ana att vad som helst skulle kunna ske. Och egentligen hände ”vad som helst” redan då. På tal om att snidarna förlorade på nivån, så stoppade Vallotto en omställning genom att göra en strut av Tanikawas tröja vid mittlinjen. Fullt medveten om att hon redan skulle bli varnad fullföljde hon dessutom tröjdragningen lite extra, så pass att målskytten drämdes omkull. Utfallet? Några förmanande ord – inget gult.

75’ Julia Roddar som kaptensvikarierat i Carlssons frånvaro lämnade över bindeln till Joramo då hon ersattes av Thea Sørbo, samtidigt som Vilde Hasund och Emma Westin också kom in i spel. Hammarbys avslutande 20 minuter, med tillägget, var vassa då man av förklarliga skäl bjöds på mer utrymme än tidigare. Sørbo hade den första kvitteringsmöjligheten då Hasunds inlägg från vänster nickats rakt ut i boxen. Det blev halvträff på halvvolleyn, men skottet tvingade ändå fram en ganska bra enhandsräddning.

82’ Vi vet ju sedan Maika Hamanos tid i Hammarby att det kulturella ibland kan spela in i matchsituationer. En oförställd och faktiskt vacker scen utspelades nere vid sidlinjen, där Tanikawa fick kramp och stöp. Sittplatspubliken som menade att hon kunnat rulla över linjen blev unisont Sarajevo-ståplats – och 19-åringen tog rentav ögonkontakt med de mest upprörda supportrarna, då hon gestikulerande förklarade sig, med en blick så uppriktig att ilskan snabbt riktades vidare mot bortastaben och Caroline Seger.

85’ Ju mindre sagt desto bättre.

90+2’ Lagt åt kompensationshållet var heller inte det röda laget, som nog hade möjligheten att blåsa straff strax därefter, då Jøsendal tog sig förbi Seger och gick omkull för den pånyttfödda veteranens försorg. Anna fick också ett nytt frisparksläge då Vilde drogs ner av bortakaptenen, men här hamnade skottet i muren. Närmre än så kom inte Hammarby att, utöver att göra 1-1, också få upp ett mål på resultattavlan.

Mattias Jansson

Foto: Bildbyrån, Peter Jonsson, Henric Wauge