Hammarby hade det stundtals märkbart svårt med den ännu lite vårvintriga mattan på Olympiastadion, men pausledningen efter att Simone Boye forcerat dit det som blev segermålet speglade första halvlek väl. Djurgården tog sig in i matchen efter paus och efter att Madelen Janogy visats ut i 65:e handlade det bara om ”no play, just win” för Bajen – som höll undan för ett praktfacit till säsongsinledning.

Till säsongens bortaderby hade ett, med damallsvenska mått mätt, enormt följe slutit upp på långsidans Sofialäktare – bland 3848 på plats var uppemot hälften en dynamisk blandning av precis alla sorters grönvita supportrar. Och man kan inte påstå att de mer klackengagerade blåränderna får någon vidare uppbackning av resterande Djurgårdsfamilj, så vi får passa på att tillstå att det gjorde mycket för helheten sett till inramning med två ordentliga derbytifon.

På den halvdana planen, nu hjälpligt spelbar efter att blåränderna fått inleda seriesäsongen på Grimsta IP, såg ett från föregående bortaseger i Linköping oförändrat Hammarby ut att ta tag i händelserna ordentligt. Två minuter in bröt Kyra Cooney-Cross ett uppspel och fann Maika Hamano. Matilda Vinberg fick på en volley som mötte inlägget, men inte riktning på densamma. Eva Nyström hade ett sevärt samarbete med Madelen Janogy på vänsterkanten, och det mynnade också ut i flera lägen. Efter tolv minuter fick Nyström bollen åter av Janogy och slog ett inspel som skar genom målområdet, innan Adelina Engman var nära att hinna fläka sig fram vid bortre stolpen.

Målet kom tidigt, i minut 20, och logiskt. Cooney-Cross satsade på ett skott från 35 meter som efter studs via försvarstäck tvingade Elvira Björklund att göra hörna. Australiensiskan tog själv hand om hörnan som kom i retur ut mot hörnflaggan, och bollen piskades åter in mot boxen. Julia Roddar kom upp bra i främre ytan och nicktouchen styrde lädret i bortre stolpen, varpå Portia Boakye bara kunde avstyra med bland annat händerna på mållinjen och inte rensa. Istället forcerade Simone Boye dit 0-1, och vilt firande mot långsidan följde förstås med den målskytten samt den ”assist”-nickaren.

Ett nytt växelspel Eva och ”Madde” emellan resulterade sånär i att den finländska försvararen kunde trycka dit andrabollen efter ett motlägg. Kort därpå slogs en tidig, central blårandig boll som Nyström inte nådde fram för att bryta banan. Tilde Lindwall fick tag i den och sköt, rappt och välplacerat, men Tamminen hann både reagera och sträcka ut för en jätteräddning med näven.

Med tio minuter till vilan missbedömde Björklund en kantfrispark som Jonna Andersson slog direkt mot mål – och bollen gick i ribbans underkant. 0-2 där, eller på något av de andra lägen ett i detta skede överlägset HIF fick fram inpå paus, och en helt annan arbetsro hade infunnit sig. När man sedan just innan vilan gladdes över att Hayley Dowd inte fick frispark med sig sedan Janogy klivit in tufft men sjysst vid sidlinjen och förpassat den amerikanska anfallskollegan i reklamskyltarna, vilket kanske aldrig hänt förr i en motsvarande damallsvensk situation, så anade man inte att den högt lagda derbyribban skulle få oönskade konsekvenser för just Madelen i andra halvlek.

Bajen släppte också till onödigt mycket bakåt i början av de följande 45. Samtidigt hade också Djurgården det besvärligt med underlaget i sista tredjedelen, i det ihärdiga regnet. Hemmalaget fick ändå fram en bra chans då Matilda Plan fick fin träff från 20-22 meter, med studs framför Tamminen, som inte kunde hålla avslutet. Johansson högg på returen – som vår finska mur ändå hann upp för att kasta sig över.

Med halvtimmen kvar kom Vilde Hasund och Emma Westin in istället för Vinberg och Engman. Inhopparna skulle få anta helt andra roller än de tänkta, efter en situation tre minuter därpå. Janogy tog emot Hamanos inkast på offensiv planhalva och fick Plan i ryggen. Försvararen, som varit med och skavt ordentligt på ”Madde” ett sjok gånger utan annan åtgärd än fördel av boll då landslagsanfallaren lyckats spela vidare, satte här ett knä i låret efter avblåsning för grönvit frispark. Då fick hon ett slag i bröstet tillbaka, och med den nämnda derbyribban hade gult för båda varit rimligare än att bara Janogy skulle få syna kortleken – och till på köpet det röda.

Därefter blev den, med tillägg, återstående halvtimmen en rejäl pärs där inte minst Thea Sørbo som omgående byttes in gjorde ett styvt jobb med att stänga sin högerkant. Hammarby slog bara ”icingbollar” som ingen låg högt upp i planen nog för att ens jaga och stressa den uppfångande bollhållaren på, och DIF kom i våg efter våg. Visserligen utan att komma närmre än ett läge tidigt efter utvisningen då just Plan höll sig framme vid en hörna och volleysköt över från nära håll, men det kändes ohållbart med 30 sådana minuter.

Efter en stund fick dock Westin en tydligare uppgift att kuta efter just dessa lycka till-bollar, och en sekvens då hon vann inkast helt solokvist mot tre blåränder gjorde att Djurgården tappade momentum i sin forcering. Positivt blev även bytet då Roddar duellerat sig trött på mitten och avlöstes hon av Hanna Folkesson, och att Ellen Gibson samtidigt (i 79:e) kom in i Cooney-Cross ställe. Hammarby kunde allt oftare ta sig framåt i planen, oftast med sikte på hörnflaggorna där Anderssons bedömningar blev viktiga, och tiden gick.

Blåränderna satsade allt för en kvittering och släppte in offensiv kraft i såväl Nellie Lilja som Lova Lundin, där den sistnämnda dock inte åstadkom mer än en osympatisk satsning mot Tamminen som plockat ner en lyftning i 91:a. Gruff uppstod på nytt och visst gav sig Plan in – nu fick hon slutligen sin ostskiva. Och framför allt lyckades HIF hålla undan till femte raka trepoängaren. Firandet ville inte ta slut, men bortaföljet fick till sist efter upprepade förmaningar från speakern stänga Olympiastadion.

Nu väntar IFK Kalmar på hemmaplan, en match som dessvärre spelas parallellt med herrarnas bortamatch i Norrköping, men som över 1000 ändå säkrat biljett till. Blir du kvar i stan på torsdag, så vet du vad du ska göra – köp biljett och stötta serieledarna på plats!

Foto: Henric Wauge