Om och men, det är väl ledorden efter veckans andra 0-0-match med Hammarby som tydligt spelförande och chansproducerande. Frågan är inte minst om inte Kanalplan fått sitt välbehövliga ansiktslyft till utbyggnad, ifall Hanna Folkesson rundat av sin karriär med att styra in segermålet i 84. Möjligen hade huvudläktaren stått kvar, men resten hade fått kasseras, efter ett sådant klimax följande på pärserna mot BP och PIF. Nu avslutades istället vårsäsongen med två poängtapp.

Hammarby IP började i vanlig ordning fyllas på direkt då grindarna öppnades; man vill ju ha sin särskilda områdesplats kring planen, särskilt då det där ska utspelas en vårsäsongsavslutande drabbning i tabelltoppen. Och aldrig har väl en bortaklack, kvartetten till förtrupp som var allra rappast in för att säkra ett litet hörn på den fullsatta träläktaren, gjort sig hörd först på Kanalplan. I övrigt var det här återigen en match där Bajenpubliken, särskilt läktarkreatörerna då’rå, överträffade sig själv – Hanna Folkesson fick en vacker hyllning för resan hon fört klubben upp genom, medan VM-kvintetten lyckönskades med ett paustifo.

Mellan stolparna fanns Moa Edrud i en startdebut, efter ett halvannan minut långt matchframträdande i måndags på Grimsta IP – där Ellen Wangerheim händelsevis för 14 månader sedan senast fanns med i en allsvensk startelva; nu var det dags igen. Hammarby tog tag i taktpinnen lika resolut som mot BP, då man i kväll ställdes mot ett Piteå vars matchplan inte låg Vällingby-gänget långt därefter i en skicklig cynism som dessvärre skulle betala sig. En första grönvit halvchans fick vi se redan med 75 sekunder spelade, då Madelen Janogy klackade ut till VM-kompanjonen Jonna Andersson. Inlägget var ämnat för Adelina Engman, som hamnade i en luftduell där hon kom åt mer av försvarande Wilma Carlsson än bollen.

Fem minuter in kom nästa halvchans, då Maika Hamano vann bollen högt upp till höger och Wangerheim sedan var starkast i en nästan dovhjortsbock-utdragen duell axel mot axel. Inspelet sökte sig främst mot Kyra Cooney-Cross, som inte kom rätt till ett tänkt skott. Istället blev avslutet Anderssons och här önskade drygt 2000 att högerfoten varit att föredra för flankspelaren. Två minuter därefter fick Edrud göra sin första räddning i Bajenskruden, ett tryggt ingripande då Hanna Andersson forsade fram till höger, i en av de förväntade snabba omställningarna för de borta-svartklädda gästerna. HIF stod i vanlig ordning högt och ofta lämnades endast Simone Boye kvar defensivt, då Eva Nyström och Alice Carlsson gav sig framåt i planen.

Efter en grönvit blindpass hade Piteå sitt vassaste läge för aftonen. Sara Eriksson var inte långt ifrån att spöka på sin tidigare hemmaarena, efter att ha kommit till sin rätt rejält i PIF under säsongen. Här, då uret tickade upp mot halvtimmen, sköt hon en boll som kunde hamnat precis var som helst då den ändrade riktning på Boye – och hamnade tätt utanför ställda Edruds högerstolpe. Då hörnan plockats ner och motattacken satts igång transporterade Carlsson bollen kvickt. Den fördelades så småningom ut till höger och ”Adde” vars nästa väl avvägda inlägg seglade över ”Madde” men nådde Jonna, som den här gången tog för gott att avsluta med fel fot… utanför.

Cooney-Cross levde farligt just därefter då hon kom snett in i en höjdduell och såg ut att träffa Olivia Holm med armbågen. Ett upprört bortalag fick nöja sig med frispark den gången. Således kunde Kyra medverka i ett läckert anfall på ett tillslag och med små marginaler, där Engman precist fann Janogy. Direktskottet skulle bara tryckas dit, med vänstern, från nära håll… men blev missriktat. Hetare chans än så går knappast att uppbåda, men Bajen skulle vara än närmre att näta i andra halvlek. Piteå hann innan paus skapa oreda på en hörna som man fick till skänks, innan Maika och Jonna testade Samantha Murphy vid en dubbelchans.

Åtta minuter efter vilan kom den första av de där osannolika möjligheterna att få hål på bortamålvakten. Nyström spelade en tidig boll till Wangerheim i vänsterkorridoren sedan den erövrats högt upp och efter att inspelets styrts utanför straffområdet nöp Cooney-Cross till, med en yttersida som vållade Murphy bekymmer. Bollen fick överskruv efter enhandsräddningen och hade därmed gått i nät, om inte Carlsson varit hundradelen snabbare än Janogy i störta fram-duellen – och förpassat den i stolpen.

Piteå tog närmast Häcken herr-god tid på sig vid de få offensiva fasta man hade att jobba med; hoppsan, låg bollen fel? Ojdå. Och trasade sönder allt man kunde defensivt; kom krampen nu, när jag kunde lägga mig två decimeter innanför kortlinjen? Typiskt. Men precis som det är svårt att uppröras när BP lyckas trotsa all logik och ro hem en bragdpoäng, medelst den enda matchplan som fanns att tillgå, så blev man inte alltför gramse på ett förstås oändligt starkare PIF. Snarast är det väl smickrande – att Kanalplan tycks ha blivit en lika beryktat tuff bortaplan som LF Arena.

Wangerheim svarade för en påtagligt involverad och företagsam 67-minutare, men tajmingen är begripligt nog inte där än – och hon var en som trippelbyttes ut då även Hamano och Andersson lämnade plats. In kom Matilda Vinberg, en rejält taggad Vilde Hasund… och Folkesson. Med tio kvar av ordinarie tid kom också Lotta Ökvist och Smilla Holmberg in, men även de hade svårt att hitta in från respektive kant, där Piteå lyckades väldigt väl med sitt breda försvarsspel.

I gengäld fick Bajen ett gäng offensiva fasta till sitt förfogande, och där talade Cooney-Cross fot. Kantfrisparken i 84:e som Folkesson försökte styra in för ett magiskt avsked gick till vänsterhörna, och den sköt Kyra in – i ribban. Bollen dansade sedan återigen på Murphys mållinje men utan att den trycktes dit. Tilläggstiden blev fem minuter till följd av den norrbottniska furbon – och precis som senast på Grimsta ytterligare förlängd på grund av en skada, då gästernas inbytta kvicksilvret Tuva Skoog fick en olycklig smäll. I förra omgången krossades förhoppningarna om en trepoängare med uret på 98.51, i kväll blev 97.17 kvar på näthinnan. Men nog räddade hyllningarna till ”Folke” och hennes tacktal efter slutsignalen upp humöret någotsånär.

Foto: Henric Wauge