Hammarby öppnade dagens bortamöte med Malmö FF, den första av förmodat många stormatcher framöver, starkt – men efter första kvarten kunde hemmalaget ta över ganska eftertryckligt. "Di blåe" i början av andra halvlek en ribbträff och hemmalaget borde nog ha tilldömts straff. I det läget slog Ellen Wangerheim till. Matchen bytte skepnad helt via målet samt ett dubbelbyte i samma avbrott och Bajen hade till synes full kontroll, men i 88:e kunde Izzy D'Aquila göra 1-1. HIF forcerade, men tiden var för knapp och första poängtappet blev ett faktum.

Förutsättningarna var det inget fel på, till detta första möte mellan Hammarby och ”nya” Malmö FF. Den metrologiska sommaren har intagit Skåne sedan länge och i 16-gradigt samt sol bjöd Eleda Stadion in, till ett tidigt övre halvan-möte som kunde ha lockat fler än 1918. Som av en händelse hade de himmelsblå supportrarna dragit ihop ett synbarligen fruktbart läktarmöte inför Bajens besök – och bortaföljet kunde välkomna MFF:arna in i klackmatchen. I elvan var Alice Carlsson och Smilla Vallotto tillbaka, men HIF formerades som mot BP i en 4-4-2-uppställning.

Hemmalaget hade besvär med det tigerrandiga presspelet redan under första halvminuten och med sex på uret kunde Ellen Wangerheim bryta in från höger och nå Alice Carlssons djupledsboll före Moa Öhman i MFF-buren, men utan att få lobben över henne på mål. Men tre minuter därefter kom en föraning av hur den här matchen länge skulle se ut. Hammarby hade svårt att stressa de ljusblå bollhållarna som spelade sig ur, innan bollar sattes iväg i djupled, främst på snabba Tuva Skoog som sattes i ett skottläge där Julie Blakstad hann fläka sig och täcka. Cathinka Tandberg hade en nick strax över då Bella Andersson lyfte in andrabollen efter en hörna, men annars svårt att involvera sig.

Izzy D’Aquila, som ju blev tvåmålsskytt mot Häcken i premiären, syntes inte heller till alltför mycket. Men hon skulle ju dessvärre till slut hitta rätt – efter möjligheten 17 minuter in då hon direktsköt långt utanför från nära håll efter Skoogs inspel, skulle nästa låta vänta på sig. Katariina Kosola fyllde dryga halvtimmen in även hon på och hade ett liknade men inte riktigt lika vasst läge att placera dit bollen, där Moa Edrud höll skottet. Halvleken avslutades med att Blakstad tvingade fram en räddning sedan Smilla Holmberg forsat fram och sökt Tandberg centralt i en omställning, men sammantaget gick den på poäng i hemmalagets favör.

Och det såg inte helt förtröstansfullt ut i början av andra heller. Snarare tvärtom. Nathalie Hoff Persson tog sig fram till eget avslut och träffade ribban från distans – och med 53 spelade sköt Sara Kanutte, som de förra lagkamraterna annars höll ordentlig pli på, tydligt på Anderssons hand. Huvuddomaren tecknade för att den hållits alltför nära kroppen för straff, men där var hemmaspelare och den nykläckta kortsidan just ovanför situationen av en helt annan uppfattning. Strax därefter tvingades Asato Miyagawa ta en varning och överlag osade det katt på egen planhalva.

Då slog istället Wangerheim till, med ett underbart ologiskt ledningsmål. Bella klev fram centralt och lämnade över bollen till Julie, i förhoppning att hon skulle göra något bra med den får man förmoda, och mycket riktigt. Lädret släpptes ut till vänster och Vilde Hasund i rätt ögonblick och inlägget seglade över till bortre ytan, där Ellen mötte det med en nick i nät från nära håll – för att sedan jogga bort till de 313 på bortasektionen, som tuggmotståndet till trots dominerade ljudkulissen.

Mål förändrar visserligen matchbilder, men här var det snarare dubbelbytet i samma spelavbrott som gjorde skillnad. Anna Jøsendal och Stina Lennartsson kom in, de svartgula återgick till sin mer hemtama formation – och bortsett från att Edrud fick sträcka ut mot såväl Hoff Perssons yttersida som Kanuttes näravslut inom minuten precis efter 0-1, så hade Hammarby fullkomlig kontroll på händelserna. Ett helt annat flyt med boll i ägo och en helt annan press på himmelsblå bollhållare infann sig; det blev tydligt att MFF gått på ångorna och bjudits in mer än något annat.

Blakstad och Wangerheim hade möjligheter att punktera med ett utökande mål och den senare revs också ner av Agnes Mårtensson. Rätt beslut av den unga mittbacken som faktiskt hängt med genom två uppflyttningar och kunnat göra sig ordinarie till följd av skadebesvär i MFF:s bakre led, för frågan är om kapten Nellie Lilja haft något att sätta emot en självförtroendesprängd och målboostad Ellen i en mot en-läget som uppstått, ifall Mårtensson inte valt den givna varningen. Med tio minuter kvar av ordinarie tid tvingades Lennartsson kliva av igen efter en smäll mot foten.

Olyckligt, och det var på den kanten som det där läget uppstod för D’Aquila i 88:e. Kaliforniskan tog emot en långboll till vänster i straffområdet, vände till sig ett skottläge och vinklade behärskat dit 1-1 i bortre gaveln. Onödigt och inte minst lika ologiskt som matchens föregående mål, men också individuellt skickligt. HIF forcerade under de sju minuter som det fanns att vinka på, men utan att hitta igenom. Det blev ”Di blåe” som kunde fira poängen efter slutvisslan, medan Hammarby tackade bortaföljet på ett betydligt mer moloket vis. Nu gäller det att snabbt hamna på rätt köl igen, för det är inte vilka matcher som helst närmast framöver.

Mattias Jansson

Hammarby tar emot Rosengård i Svenska Cupens semifinal nu på torsdag den 1 maj klockan 16.00 – en bit över 2000 har säkrat biljett, så snabba dig och gör detsamma. Trångt på Kanalplan blir det även måndagen därpå, den 5 maj klockan 19.00 –säkra plats mot Häcken på denna länk.

Foto: Bildbyrån och Henric Wauge